torsdag 7 februari 2013

I en rosa helikopter!

Knappt man tror att det är sant, att min minsta lilla kille går runt och sjunger på "En rosa helikopter ska jag flyga hem till dig", killen är inte ens 2 1/2 år och går runt och sjunger, pratar och busar.
Elton är tidig i utvecklingen, han kan räkna till 15, han pratar och är riktigt smart, kan inte förstå vem han ärvt det av?

Anton har blivit stor och det märks verkligen på honom att hans hjärna utvcklats mycket och att han går runt och tänker en hel del. Han ställer mycket frågor vilket jag tycker är bra, det är en del av utvecklingen även om jag ibland kan bli galen av alla "varför är det så?" så ger jag ett svar, och så frågar han men varför ? jo därför ditten och datten och så fortsätter det. Han är smart dessutom och riktigt klurig. Han är 4 1/2 år och kan rabbla alfabetet och är riktigt duktig på klockan, det är tidigt, det kunde inte jag alls vid den åldern.

Men mina stackars barn är sjuka för jämnan, nu har bägge streptokocker och de har dessutom smittat ner mig med så just nu är det lagom muntert, men vi är nog snart på benen igen.
Allt i livet blir inte som man planerat, mitt liv är tumult artat som vanligt. Jag kommer nog aldrig få leva ett vanligt lugnt Svensson liv, jag har insett det nu, men det är bara att ta allt som det kommer.
Kommer jag någonsin att bli sådär riktigt lycklig som man hör andra är?

torsdag 26 april 2012

Tiden!

Tid är något vi slösar,stjäl och dödar!
Tiden står aldrig stilla, och tid är något jag aldrig har.
Tiden är alltid boven...

Att jag aldrig har tid att blogga det märks tydligt, jag har jämnt fullt upp att jag inte hinner med mycket annat än, skolan barnen och någonstans i röran kanske jag hinner göra något annat, om jag har tur!

Barnen växer, Anton sjunger leker och har en härlig fantasi, jag får ideligen solla bland de saker han kommer och berättar om dagis och saker som har hänt där, men det är rätt kul att lyssna på honom för det kommer ofta något som är roligt att lyssna på, oavsett om det bara är halva sanningen eller påhittat.

Elton har blivit stor, han pratar massor av ord, han sjunger och han förstår. I will be popular! Du är popular lilla vännen! Favoritorden just nu är: kan inte, 1-2-3- waaaaow, ringa, mina vantar, mina strumpor men ordet han säger hela tiden är ändå, Anton! Han ropar på Anton jämnt, han är väldigt förtjust i sin storebror och tvärtom. De gillar bägge att fläta fingrarna med oss vuxna och nu sista tiden så har de börjat fläta med varandra, det är så sött att man vi får tårar i ögonen.





I will be popular, I will be popular, aaaa...

torsdag 26 januari 2012

Mamma är en liten plutt!

Bägge killarna har kommit in i någonslags gosisperiod, det är jättemysigt. Anton kommer gärna och sätter sig riktigt nära när v i tittar på film, så smyger hans lilla hand i imin och där sitter vi med en stor filt omkring oss, det är jättemysigt. Elton har också blivit en riktig gosis, han gillar inte att kliva upp ur sängen snabbt. När han vaknar kommer han och borrar in sig i oss och lägger sig gärna på våra armar och styr våra händer att hålla om honom och så kan han ligga en bra stund. Sitter vi i soffan så kommer han änderå och sträcker upp sina händer och vill att vi lyfter upp honom och sätter honom i famnen eller så klättrar han upp på oss, han är riktigt närhetssökande.

Det jag skrev sist om vårat spartanska hem, så har det fortsatt men olyckan var ändå framme. vet inte hur många gånger han dragit ut köksstolarna och klättrat upp på bordet, men tyvärr så är det omöjligt att att vara överallt samtidigt. För några veckor sedan så blev det den där gången då man inte hinner fram i tid...
Stolen gled bakåt och han slog först i pannan i bordsskivan sedan bakhuvudet i stolen för att avsluta med att slå huvudet i golvet. jag såg hur det gick till och det såg inte kul ut och det kändes som allt skedde i slowmotion, men det går i själva verket så snabbt. Bulor i skalpen men ett fult jack ovanför ögonbrynet slog han upp. Pelle åkte med honom till akuten och de fick sy två stygn. Det var en trött omtöcknad pojke med stort plåster i pannan som sedan kom hem. Och inte lärde han sig något på det, han fortsätter att klättra upp på bord och allt han kommer åt.
Vi får nog vänta några månader till med att ställa tillbaka vardagsrumsbordet.

Pluggandet har gått bra, hittills, jag har lyckats klara av att ta mina poäng under hösten, men det har varit riktigt tufft bitvis, nu är det lite lugnare skönt nog. Nästa vecka ska Anton opereras, han ska få plaströr inopererade i öronen och han ska ta bort en stor polyp som ställer till det för honom. Vi hoppas att vår kille ska må bättre efter att det är avklarat.

-Mamma är en liten plutt!!!
Pelle kallade Anton för plutt, då säger Anton högt:
-mamma är en liten plutt! Åhh vad vi skrattade, det lät så roligt och han har rätt mamma är en liten plutt, söta charmiga Anton, jag hoppas att du förblir den charmör du är!

lördag 29 oktober 2011

Helt slut!

Jag är helt slut, dunderförkyld, men jag har lyckats ta mig igenom mardrömsveckan i skolan.
Åtta uugifter/ilämningsuppgifter som skulle vara klara denna vecka och då är inte min stora tenta som är på tisdag medräknad. Måste klara, måste klara! Med tanke på att jag totaltkuggade på duggan vi hade så har jag nu 11 kapitel att läsa på tills på tisdag...

Jag tycker att det är kul att plugga men det är så extremt mycket bara, jag har insett att det går till en viss gräns, min gräns är nu nådd, kroppen börjar protestera, jag har blivit jätteförkyld och ska tenta plugga. Mindre kul, men det måste gå! Pelle har åkt bort med killarna så att jag ska få lite tentaplugg ro, fint ord det där :)

Mina killar växer, eller snarare Elton, han väger nästan 12 kilo nu, han är matglad på dagis. De säger att han har blivit jätteduktig, det är hemma han testar våra gränser till tusen. Vårt hem börjar se riktigt spartanskt ut nu. För några dagar sedan plockade vi bort vardagsrumsbordet, vi har ledsnat på att jämnt och då menar jag jämnt plocka ner honom från bordet. Vi har ställt det i vårt förråd och får ta fram det när han blivit lite äldre...
Köksstolarna ställer vi också in i förrådet när vi inte använder dem, eftersom han drar ut dem och krälar upp på köksbordet, helt hopplös!!!

Vår minsting är en riktig klätterapa, Anton var också nyfiken men inte så här klättrig, tur nog!
I tisdags var Pelle med Elton till tandläkaren efter att han på dagis ramlat och slagit bort en flisa på ena framtanden, med den fart han far fram kan vi nog vara glada om han inte slagit ut dem totalt.

Anton har blivit så stor, så säger jag hela tiden men det har han verkligen blivit, vi kan ha riktiga konversationer med honom, busa och skratta med honom. Han har nu, vid tre års älder blivit mammig, han var inte det som liten men nu har det kommit. Jag gillar det han är så go, men ibland blir det lite väl mycket, Pelle får inte hälla upp mjölk i glaset vid köksbordet, mamma ska!!! Saknar min goa kille!

Nu ska jag lägga mig så jag orkar plugga lite mer imorgon, natti natt!

fredag 23 september 2011

Underbara du!



Underbara barn!
Imorse var en sådan morgon då man känner att man inte vill gå upp ur sängen.
På min högra sida låg Elton och sov sött, på min andra sida låg Anton och höll mig i handen, sa inget utan bara låg där tätt intill mig. Det gäller verkligen att njuta av den här tiden för den kommer inte tillbaka och om några år kommer han inte vilja hålla mamma i handen.

Anton har blivit så stor, i tisdags var jag och han på restaurang efter hans läkarbesök. Han var så duktig satt där snällt och åt och pratade med mig och helt överlycklig över att få en ballong när vi gick därifrån. När han satt i mitt knä inne hos läkaren och hon tittade honom i öronen, satt han bara där, han börjar bli van, tre år och van, jag satt där och funderade undrar hur många gånger som en läkare har tittat i hans öron. Underbara du, hoppas bara att ditt imunförsvar blir bättre, inte kul att du ska behöva bli sjuk så ofta. Älskar dig min lilla gullunge!

lördag 10 september 2011

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!





Bilden säger mer en tusen ord!


Jag älskar dig min busunge!

fredag 12 augusti 2011

Lugnt och tyst!

För ovanlighetensskull så är det lugnt och tyst här hemma. Pelle har åkt till landet och tagit Elton med sig så hemma har det bara varit jag och Anton ikväll, jätteskönt med en lugn och skön kväll. Det tog desvärre lång tid innan Anton somnade men nu har jag äntligen lite tid för mig själv. Tiden springer iväg, Anton är nu tre år och Elton blir snart ett år, mina stora killar.

Elton tar efter Anton i allt han gör. Det ser så sött ut när Elton kryper på golvet med en bil i handen som han skjuter framför sig och "frustar" med munnen och härmar ljudet av en bil. Snart börjar killarna på sitt nya dagis, de kör med "tredagars invänjning", vi får väl se hur det går. Jag är mest fundersam över Elton, han är ju fortfarande inte så stor, han äter ju inte ens riktigt ordningjord mat, bara barnmatsburkar. Dessutom har de inte ens barnstolar vid matbordet utan alla sitter på små stolar. Jag ser bara Elton framför mig tumla ner för stolen han sitter på, hans kropp har ju ingen pejl alls. Men förskoleläraren sa att alla förälldrar till lite mindre barn som skolas in reagerar på samma sätt, men barnen kan mer än vad man tror och de lär sig jättesnabbt berättade hon för mig, vi får verkligen hoppas att hon har rätt.

Elton blir minstingen på sin avdelning, ingen annan kommer ens vara i närheten av hans ålder, men jag tror det kommer gå bra för honom. Och Anton som är van att vara näst äldst på sin avdelning kommer tillhöra gruppen av de yngsta på sin avdelning, men jag snabbräknade när vi var där och hälsade på att det var sex andra treåringar på hans avdelning så jag tror att det kommer gå bra även för honom. Han pratar mycket om sitt nya dagis när vi går därförbi, jag hoppas verkligen att killarna kommer att trivas.

Själv har jag sökt tjänstledigt för studier i höst, det känns bra och jag ser många möjligheter framför mig, vi får se vad som händer. Förändringens vind är här.

Vi har även flyttat, vi stortrivs i vår nya lägenhet och är mycket nöjda och det bor många barn här runt omkring, det ska bli intressant att se hur området kommer att bli när allt är färdigbyggt.

Nu ska jag bara njuta av tystnaden och titta färdigt på filmen "Mitt Afrika", som är en av mina favoritfilmer. Vackra bilder, vackra vyer, en kärlekshistoria att drömma sig bort till...