Tankar

Kvällens inlägg handlar om eftertanke.
Det händer mycket elände i denna värld och nu när man själv har en liten som man vill skydda mot allt otäckt så väcker det mycket tankar. Kvällens tankar finns hos Mia och hennes son Thor som kidnappades av sin far Andrew den 14 februari i år. Mia skulle få hela vårdnaden och fira att hon fått vårdnaden om Thor och att de skulle återvända till Sverige och starta ett nytt liv här bland familjen och vännerna. Det blev aldrig något firande, istället byttes glädjen ut mot förtvivlan. Andrew kom aldrig och lämnade Thor som han skulle, istället har han rövat bort sin son. Ingen vet var han har fört honom men förhoppningsvis har han inte fört honom ut från USA och till sitt hemland Taiwan. Många tankar väcks, kidnappa sitt eget barn. Man bara tänker på hur rädd lille Thor ska vara sin trygga punkt, modern finns inte omkring honom längre.

Hopp, vi får hoppas att Thor snart kommer tillrätta och att Mia och Thor, släktingar och vänner kan få andas ut och börja leva igen utan att känna skräck, oro, misstro, utan att de får känna glädjen av att få krama om lille Thor igen.

Smaskig stortå

Det är söndagkväll, helgen har verkligen sprungit iväg, likaså Anton.
Nu under sista månaden har han utvecklats så mycket. Nyss kunde han inte ens sitta själv, nu kryp/ålar han över golvet i en farlig fart och river, sliter och biter i allt. Man ser även att han håller på försöka att resa sig. Det ser verkligen roligt ut, rumpan åker hit och dit och rakt upp i vädret. Sitta och dra i kökslådor är jättekul och något han kan sitta och göra länge, in och ut in och ut. Sedan stånkar han och ger i från sig sitt "argtjut" när han misslyckas.

Han är så söt där han ligger på skötbordet och leker med sina fötter och idag så såg jag att han nu lyckas bita i tårna också, mm gott med smaskig stortå *ler* och det är inte bara sina egna fötter han är intresserad av. Våra fötter är roliga och man ser när han siktat in sig på en fot, snabb kravlar han sig dit och är man inte snabb nog med att dra undan dem så känner man snart vassa tänder som borrar sig in i huden, vår lilla späckhuggare har nu nio tänder på väg upp. Nio tänder, oftast får barn två nere först sedan två uppe men inte Anton han vill slå på stort på en gång. Det kliar och gör ont för honom vilket gör att nätterna fortfarnde är jobbiga. Han skriker, gnyr och gråter om vartannat. Allt från var femte minut till en gång i halvtimmen och har man tur så en gång i timmen, men vi går runt med ständig sömnbrist men det är väl så det är när man är småbarnsföräldrar.

Vi besökte BVC i veckan och pratade om allt från mat till sömn och Anton var på glatt humör, pratade och skrattade om vartannat. Vår kille är stor, både normal räknat och omräknat till prematurmått. Jag studerade kurvan som visades och både huvudomfång och vikt ligger han över på och längd låg han precis på medelsnittsbebisens mått. Och prematurkurvan var han rejält över på. Däremot verkar det som att Anton står stilla när det gäller längden, det var nu samma som sista gången vi var där, men det är ofta så fick vi förklarat för oss att bebisar har perioder då de står stilla och att de sedan sätter fart och växer igen.

Vikt: 9860g
Längd: 70.5 cm
Huvudomfång: 46.9 cm