En bestämd vilja!

Anton har en mycket bestämd vilja, han är väldigt lik sin mor. Han har så härligt många olika ansiktsuttryck. Är det något han vill ha eller inte får så blir han jättearg och lägger sig ibland ner på golvet och tjuter. Det ser så sött ut att det är svårt att hålla tillbaka skrattet som bubblar upp inom mig, men då brukar jag med lugn röst säga: -Det spelar ingen roll om du blir arg, du får iallfall inte som du vill...
Då brukar han tjuta en liten stund till sedan börjar han och pyssla med något annat. Så lättflörtad är jag inte. Det är så härligt att se att han börjar bli så medveten om allt runt omkring honom. Han förstår mer och mer och han går själv och öppnar kylskåpet och pekar på det han vill ha och säger: -Daaa...

Snart är det dags för inskolning på dagis. Vi var på ett informationsmöte inför starten och där såg vi att det var många av barnen som Anton har gått på öppna förskolan med under hösten. Jag tror att det kommer bli bra för Anton att börja på dagis, han är så social och behöver få leka av sig lite, hemma blir han bara rastlös och gör bara en massa hyss.

18 busiga månader!

Tiden springer iväg, nu är det ett nytt år, 2010. Anton ska börja dagis nu i slutet av januari. Det ska bli kul att se vad han gillar det. Han är social men har nu börjat bli lite mammig och pappig, men det ska nog gå bra ändå. Under resan till Thailand utvecklades han mycket och det var intressant att se hur han tog folks bemötande, för det såg vi var med blandade känslor. Främmande människor som kommit fram, tagit på honom, dragit ut nappen, lyft upp honom, kittlat honom eller utbrustit "babyyyyyy". Vissa gånger tyckte han att det var roligt medans andra gånger verkade han bara tycka att det var jobbigt och sökte skydd hos Pelle och mig när det blev för mycket. Thai är väldigt kärvänliga med barn, både män och kvinnor i alla åldrar, vi är bara inte vana med närgångheten och den spontana uppskattningen av våra barn.

Anton har nu hunnit bli 18 busiga månader, han busar mycket och vet vad han får och inte får men vissa saker förstår han fortfarande inte, saker som konsekvenser, tex "trampar jag runt i sängen är det lätt att jag ramlar och faller handlöst ner i golvet", vilket har skett. Eller det klasiska att han tittar bakåt när han går framåt och vips går han in i något, alltid är det något. Mammas ögonsten, älskar dig så!