Anton har en mycket bestämd vilja, han är väldigt lik sin mor. Han har så härligt många olika ansiktsuttryck. Är det något han vill ha eller inte får så blir han jättearg och lägger sig ibland ner på golvet och tjuter. Det ser så sött ut att det är svårt att hålla tillbaka skrattet som bubblar upp inom mig, men då brukar jag med lugn röst säga: -Det spelar ingen roll om du blir arg, du får iallfall inte som du vill...
Då brukar han tjuta en liten stund till sedan börjar han och pyssla med något annat. Så lättflörtad är jag inte. Det är så härligt att se att han börjar bli så medveten om allt runt omkring honom. Han förstår mer och mer och han går själv och öppnar kylskåpet och pekar på det han vill ha och säger: -Daaa...
Snart är det dags för inskolning på dagis. Vi var på ett informationsmöte inför starten och där såg vi att det var många av barnen som Anton har gått på öppna förskolan med under hösten. Jag tror att det kommer bli bra för Anton att börja på dagis, han är så social och behöver få leka av sig lite, hemma blir han bara rastlös och gör bara en massa hyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar