Anton har ont, men eftersom han inte kan prata ännu är det lite svårt att veta exakt vad som är fel. Han har haft feber i tre dagar nu men varit gnällig och slö på dagarna längre än så. Eftersom febern inte velat ge med sig så ringde jag idag till Sachsska Barnmottagningen i Farsta. Vi fick en tid tre timmar senare, perfekt, eller nja perfekt är nog fel ordval. Det kändes inte kul väcka den lilla gossen som äntligen lyckats somna på sängen, släpa ut honom i snöregnblasket som vräkte ner, sätta honom i en kall bil och köra i väg till Farsta för att sedan släpa ut honom i rusket igen. Han gallskrek och protesterade högan sky när jag försökte så försiktigt som möjligt att väcka honom, byta blöja och på med ytterkläder och det som Anton avskyr som mest, på med mössan.
Väl på mottagningen fick vi träffa en riktigt bra barnläkare och han kunde ganska snabbt konstatera att Anton har öroninflammation stackarn. Inte konstigt att han varit riktigt jobbig om nätterna och vaknat och gråtit, gnytt och skrikit och att han inte velat äta ordentligt eftersom det gjort ont när han sväljer. Han har nu fått en antibiotikakur på sju dagar och förhoppningsvis som läkaren sa så kommer han aldrig mer att behöva drabbas av öroniflammation. I skrivande stund ligger far och son och sover sött tillsammans på sängen.
Anton blir bara mer och mer lik Pelle, han är verkligen sin pappa upp i dagen. Vart vi än kommer så kommenterar alltid folk att de är lika och det är de sannerligen, de är så fina mina pojkar.
torsdag 22 januari 2009
onsdag 21 januari 2009
6 månader
Anton är nu sex månader, tiden bara springer iväg i en farlig fart.
Det nya året har inte börjat så jättelyckat, hela familjen blev sjuka redan på nyårsdagen.
Pelle och Anton repade sig snabbt men jag är fortfarande inte helt frisk *suckar högt* och igår blev Anton åter igen dålig. 38.5 C i feber, jättehängig, vill bara sova och äter som en liten sparvunge. Vi hoppas bara att han hinner bli frisk till helgen då vi ska åka på Barnvälsignelse och 35- års fest, då ska vi alla vara pigga och glada :)
Igår var vi till BVC och Antons mått var då:
Vikt: 8760 g
Längd: 70 cm
Huvudomfång: 45 cm
Vi ser hur Antons vikt hoppar upp och ner, men Maja på BVC förklarade att det är väldigt vanligt för barn 6-9 månader diffar mycket. De rör sig mer och gör av med mera nu än när de mest låg stilla i babygymmet. Så att Anton inte fortsätter att göra samma viktuppgång som han tidigare gjort är inte konstigt alls. Antons tänder börjar nu synas, de onda tingen..
Men inget går upp mot hans underbara leende och skratt som bubblar upp inom honom och sprider sig över hela rummet. Underbara bebis, underbara du!
Det nya året har inte börjat så jättelyckat, hela familjen blev sjuka redan på nyårsdagen.
Pelle och Anton repade sig snabbt men jag är fortfarande inte helt frisk *suckar högt* och igår blev Anton åter igen dålig. 38.5 C i feber, jättehängig, vill bara sova och äter som en liten sparvunge. Vi hoppas bara att han hinner bli frisk till helgen då vi ska åka på Barnvälsignelse och 35- års fest, då ska vi alla vara pigga och glada :)
Igår var vi till BVC och Antons mått var då:
Vikt: 8760 g
Längd: 70 cm
Huvudomfång: 45 cm
Vi ser hur Antons vikt hoppar upp och ner, men Maja på BVC förklarade att det är väldigt vanligt för barn 6-9 månader diffar mycket. De rör sig mer och gör av med mera nu än när de mest låg stilla i babygymmet. Så att Anton inte fortsätter att göra samma viktuppgång som han tidigare gjort är inte konstigt alls. Antons tänder börjar nu synas, de onda tingen..
Men inget går upp mot hans underbara leende och skratt som bubblar upp inom honom och sprider sig över hela rummet. Underbara bebis, underbara du!
måndag 12 januari 2009
Antons första jul
Antons första jul!
Julaftonsmorgon började med att moster Kia matade honom och han passade på att p rata med mat i munnen och kladda ner moster och sig själv och soffan rejält. Lika glad var Anton iallafall.
Eftersom det skulle komma hem släkt och vänner så började förberedelserna rätt tidigt. Mycket mat skulle fixas, traditionell julmat. Fika med glögg och pepparkakor och lussekatter vid klockan 14 följt av "Kalles Jul" och sedan julmiddag. Antons julmiddag bestod av NAN och katrinplommonpurré, kanske inte lika kul som vår mat men tids nog kommer även han att äta vanlig mat, fast han såg inte ut att lida, han älskar katrinplommonpurrén. Sedan kom tomten på besök, det var en lång farbror med vitt skägg och glasögon. Anton tyckte det var jättekul och fingrade glatt på tomtens ansikte och skrattade och pratade omvartannat, särskilt när tomten gav mig en puss på munnen..
Lekmattan som Anton fick av mig och Pelle visade sig vara en riktigt bra investering åt vår lilla nyfikna gosse. Han roar sig verkligen på matten, övar på vändningar, ligger och pratar med figurerna, biter, sliter ja testar verkligen allt som är på den.
Julaftonsmorgon började med att moster Kia matade honom och han passade på att p rata med mat i munnen och kladda ner moster och sig själv och soffan rejält. Lika glad var Anton iallafall.
Eftersom det skulle komma hem släkt och vänner så började förberedelserna rätt tidigt. Mycket mat skulle fixas, traditionell julmat. Fika med glögg och pepparkakor och lussekatter vid klockan 14 följt av "Kalles Jul" och sedan julmiddag. Antons julmiddag bestod av NAN och katrinplommonpurré, kanske inte lika kul som vår mat men tids nog kommer även han att äta vanlig mat, fast han såg inte ut att lida, han älskar katrinplommonpurrén. Sedan kom tomten på besök, det var en lång farbror med vitt skägg och glasögon. Anton tyckte det var jättekul och fingrade glatt på tomtens ansikte och skrattade och pratade omvartannat, särskilt när tomten gav mig en puss på munnen..
Lekmattan som Anton fick av mig och Pelle visade sig vara en riktigt bra investering åt vår lilla nyfikna gosse. Han roar sig verkligen på matten, övar på vändningar, ligger och pratar med figurerna, biter, sliter ja testar verkligen allt som är på den.
Eftrersom vi haft en del funderingar kring att Anton ätit dåligt den sista tiden och att vi bägge kan se med blotta ögat att Antons kroppsform har förändrats så la jag honom på vår personvåg, med en handduk under givetivs, den visade 8,7 kg. Dvs en vikt uppgång med 220 g på tio dagar, inte mycket för att vara vår kille. Men jag är glad, jag trodde att han hade gått ner i vikt så det var glädjande att se att det var tvärtom. Han får nu mindre mjölk och mer purré och gröt, bättre det än att han inte äter alls, och mat gillar vår kille.
Dagens bilder:
1. Antons första paketöppning, sittande i mammas famn
2. En alert bebis som Anton är, blir givetvis trött av allt stoj och stök och somnade rosenröd om kinderna, men som vår bebis alltid gör så sover han i korta intervaller, 45 minuter senare var han lika pigg igen och höll lånda i timmar framöver.
3. Antons första besök med tomten, han var glad och skrattade förtjust
onsdag 7 januari 2009
Onda bissingar..
Jösses vad tiden har sprungit iväg, jag har inte hunnit skriva på länge. Mycket har hänt på kort tid, både roliga och tråkiga saker. Vi börjar med det roliga, det som jag väntat på länge nu. Redan när Anton var tre månader så såg man att han började göra vändningsförsök och han var jätteduktig, men sedan dess har han kämpat och kämpat och skrikit av frustration när han inte lyckats rulla runt, den knubbiga söta lilla armen låg ivägen för honom. Så tillslut den 23 december så lyckades han vända sig från rygg till mage och detta fortsatte han med gång på gång.
Nu gör han det i tid och otid, man får verkligen vakta honom på skötbordet för där är han verkligen snabb att försöka vända sig, tur nog är det lite för trångt på sidorna för honom. Från mage till rygg lyckades han tilslut av ren ilska hemma hos Sara, Marcus och Amanda på nyårsafton. Jag missade det hela *muttrar*, den enda som såg det var Sara, men några dagar senare, 4 januari så låg han på sin nya lekmatta Pelle och jag gav honom i julklapp, då vände han sig från mage till rygg två och en halv gång på raken, vår duktiga lilla kille.
Anton är stark, riktigt stark och hans händer är stora som dasslock *ler*. Nu sträcker han sig åt alla håll och försöker gripa tag i allt han ser och det är inte allt för lätt att försöka bända upp han små händer när de fått tag i något han inte borde. Jag har börjat att försöka med en byteshandel med honom, dvs erbjuda honom något annat att hålla i och det brukar lyckas :D
Så till lite tråkigare nyheter..
Vår lilla solstråle som sovit så bra om nätterna har blivit som helt förbytt. De senaste två veckorna har vår lilla familj fått sova väldigt lite. Anton vaknar om nätterna och skriker och gnyr om vartannat. Vi stoppar in nappen igen som ramlat ur munnen för hundrafemtioelfte gången. på nyårsdagen så vaknade vi alla tre upp och inser att vi blivit förkylda. Vi trodde första veckan att Antons oroliga sömn och ätproblem, han vill knappt äta och förlorade ca 200 g i vikt. Dagen innan julafton blev vi oturligt nog påkörda bakifrån på en parkering. Smällen var väldigt lös men när det gäller småbarn bör man vara extra försiktiga. Anton verkade först inte påverkad alls men det var från och med denna dag som hans sömnsvårigheter och ätstörningar började. Efter ett samtal med Vårdguiden så var rådet av dem-åk till akuten det första ni gör i morgonbitti, eftersom detta var sent på kvällen.
Vi åkte in till Sachsska Barnsjukhus och de skrev en remiss till Astrid Lindgrens Barnsjukhus till experterna där. Efter att vi där fick träffa en jättetrevlig barnläkare så konstaterades det att den lilla smällen av bilen inte påverkat honom, babyskydd är bra grejer som hon sa, i dem sitter barn väldigt säkra i bilen. Hon trodde däremot att Anton haft något magvirus som nu var på väg att försvinna, eftersom vår lilla kille var som förbytt igen. Han var lika glad som vanligt och pratade och skrattade massor. Den första barnläkaren ¨som vi träffade på Sachsska sa att det var det gladaste bebisen han någonsin träffat. Inte konstigt att han sa så, Anton satt och skrattade åt nästan allt han gjorde. Magvirus eller inte, vi trodde det var över eftersom vår gosse började sova bra om nätterna igen och han sov i sin spjälsäng igen.
Men men lugn och ro varar inte för evigt när man han barn..
För några dagar sedan började Anton igen med samma beteende som förut, fast värre och jag sa till Pelle, att jag trodde precis som för två veckor sedan att det handlar om att Anton börjar få tänder. Vissa barn känner det knappt och besväras inte alls medans vissa får det jättejobbigt.
Idag på morgonen konstaterade jag att jag nog hade rätt från början. Den vänstra framtanden är på väg fram, man ser den vita bissingen är på väg upp och det är svullet runt tandköttet, inte konstigt att han är grinig, det gör uppenbarligen ont. Tur nog har vi alvedon hemma :) sedan ska jag dra ner på mjölken åt honom eftersom det gör ont för honom att sutta på nappflaskan, han ska få mer gröt och purré, för det äter han med god aptit.
Nu hör jag att han vaknat på sängen, han grinar illa, bäst att gå och krama om min lilla prins för då känns det förhoppningsvis lite bättre.
Sista vägningen, jag smet in på BVC och vägde honom, dagen innan julafton då vägde han 8480 g så en liten viktuppgång men det var åt rätt håll i alla fall. Vår kille växer!
Nu gör han det i tid och otid, man får verkligen vakta honom på skötbordet för där är han verkligen snabb att försöka vända sig, tur nog är det lite för trångt på sidorna för honom. Från mage till rygg lyckades han tilslut av ren ilska hemma hos Sara, Marcus och Amanda på nyårsafton. Jag missade det hela *muttrar*, den enda som såg det var Sara, men några dagar senare, 4 januari så låg han på sin nya lekmatta Pelle och jag gav honom i julklapp, då vände han sig från mage till rygg två och en halv gång på raken, vår duktiga lilla kille.
Anton är stark, riktigt stark och hans händer är stora som dasslock *ler*. Nu sträcker han sig åt alla håll och försöker gripa tag i allt han ser och det är inte allt för lätt att försöka bända upp han små händer när de fått tag i något han inte borde. Jag har börjat att försöka med en byteshandel med honom, dvs erbjuda honom något annat att hålla i och det brukar lyckas :D
Så till lite tråkigare nyheter..
Vår lilla solstråle som sovit så bra om nätterna har blivit som helt förbytt. De senaste två veckorna har vår lilla familj fått sova väldigt lite. Anton vaknar om nätterna och skriker och gnyr om vartannat. Vi stoppar in nappen igen som ramlat ur munnen för hundrafemtioelfte gången. på nyårsdagen så vaknade vi alla tre upp och inser att vi blivit förkylda. Vi trodde första veckan att Antons oroliga sömn och ätproblem, han vill knappt äta och förlorade ca 200 g i vikt. Dagen innan julafton blev vi oturligt nog påkörda bakifrån på en parkering. Smällen var väldigt lös men när det gäller småbarn bör man vara extra försiktiga. Anton verkade först inte påverkad alls men det var från och med denna dag som hans sömnsvårigheter och ätstörningar började. Efter ett samtal med Vårdguiden så var rådet av dem-åk till akuten det första ni gör i morgonbitti, eftersom detta var sent på kvällen.
Vi åkte in till Sachsska Barnsjukhus och de skrev en remiss till Astrid Lindgrens Barnsjukhus till experterna där. Efter att vi där fick träffa en jättetrevlig barnläkare så konstaterades det att den lilla smällen av bilen inte påverkat honom, babyskydd är bra grejer som hon sa, i dem sitter barn väldigt säkra i bilen. Hon trodde däremot att Anton haft något magvirus som nu var på väg att försvinna, eftersom vår lilla kille var som förbytt igen. Han var lika glad som vanligt och pratade och skrattade massor. Den första barnläkaren ¨som vi träffade på Sachsska sa att det var det gladaste bebisen han någonsin träffat. Inte konstigt att han sa så, Anton satt och skrattade åt nästan allt han gjorde. Magvirus eller inte, vi trodde det var över eftersom vår gosse började sova bra om nätterna igen och han sov i sin spjälsäng igen.
Men men lugn och ro varar inte för evigt när man han barn..
För några dagar sedan började Anton igen med samma beteende som förut, fast värre och jag sa till Pelle, att jag trodde precis som för två veckor sedan att det handlar om att Anton börjar få tänder. Vissa barn känner det knappt och besväras inte alls medans vissa får det jättejobbigt.
Idag på morgonen konstaterade jag att jag nog hade rätt från början. Den vänstra framtanden är på väg fram, man ser den vita bissingen är på väg upp och det är svullet runt tandköttet, inte konstigt att han är grinig, det gör uppenbarligen ont. Tur nog har vi alvedon hemma :) sedan ska jag dra ner på mjölken åt honom eftersom det gör ont för honom att sutta på nappflaskan, han ska få mer gröt och purré, för det äter han med god aptit.
Nu hör jag att han vaknat på sängen, han grinar illa, bäst att gå och krama om min lilla prins för då känns det förhoppningsvis lite bättre.
Sista vägningen, jag smet in på BVC och vägde honom, dagen innan julafton då vägde han 8480 g så en liten viktuppgång men det var åt rätt håll i alla fall. Vår kille växer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)