Jösses vad tiden har sprungit iväg, jag har inte hunnit skriva på länge. Mycket har hänt på kort tid, både roliga och tråkiga saker. Vi börjar med det roliga, det som jag väntat på länge nu. Redan när Anton var tre månader så såg man att han började göra vändningsförsök och han var jätteduktig, men sedan dess har han kämpat och kämpat och skrikit av frustration när han inte lyckats rulla runt, den knubbiga söta lilla armen låg ivägen för honom. Så tillslut den 23 december så lyckades han vända sig från rygg till mage och detta fortsatte han med gång på gång.
Nu gör han det i tid och otid, man får verkligen vakta honom på skötbordet för där är han verkligen snabb att försöka vända sig, tur nog är det lite för trångt på sidorna för honom. Från mage till rygg lyckades han tilslut av ren ilska hemma hos Sara, Marcus och Amanda på nyårsafton. Jag missade det hela *muttrar*, den enda som såg det var Sara, men några dagar senare, 4 januari så låg han på sin nya lekmatta Pelle och jag gav honom i julklapp, då vände han sig från mage till rygg två och en halv gång på raken, vår duktiga lilla kille.
Anton är stark, riktigt stark och hans händer är stora som dasslock *ler*. Nu sträcker han sig åt alla håll och försöker gripa tag i allt han ser och det är inte allt för lätt att försöka bända upp han små händer när de fått tag i något han inte borde. Jag har börjat att försöka med en byteshandel med honom, dvs erbjuda honom något annat att hålla i och det brukar lyckas :D
Så till lite tråkigare nyheter..
Vår lilla solstråle som sovit så bra om nätterna har blivit som helt förbytt. De senaste två veckorna har vår lilla familj fått sova väldigt lite. Anton vaknar om nätterna och skriker och gnyr om vartannat. Vi stoppar in nappen igen som ramlat ur munnen för hundrafemtioelfte gången. på nyårsdagen så vaknade vi alla tre upp och inser att vi blivit förkylda. Vi trodde första veckan att Antons oroliga sömn och ätproblem, han vill knappt äta och förlorade ca 200 g i vikt. Dagen innan julafton blev vi oturligt nog påkörda bakifrån på en parkering. Smällen var väldigt lös men när det gäller småbarn bör man vara extra försiktiga. Anton verkade först inte påverkad alls men det var från och med denna dag som hans sömnsvårigheter och ätstörningar började. Efter ett samtal med Vårdguiden så var rådet av dem-åk till akuten det första ni gör i morgonbitti, eftersom detta var sent på kvällen.
Vi åkte in till Sachsska Barnsjukhus och de skrev en remiss till Astrid Lindgrens Barnsjukhus till experterna där. Efter att vi där fick träffa en jättetrevlig barnläkare så konstaterades det att den lilla smällen av bilen inte påverkat honom, babyskydd är bra grejer som hon sa, i dem sitter barn väldigt säkra i bilen. Hon trodde däremot att Anton haft något magvirus som nu var på väg att försvinna, eftersom vår lilla kille var som förbytt igen. Han var lika glad som vanligt och pratade och skrattade massor. Den första barnläkaren ¨som vi träffade på Sachsska sa att det var det gladaste bebisen han någonsin träffat. Inte konstigt att han sa så, Anton satt och skrattade åt nästan allt han gjorde. Magvirus eller inte, vi trodde det var över eftersom vår gosse började sova bra om nätterna igen och han sov i sin spjälsäng igen.
Men men lugn och ro varar inte för evigt när man han barn..
För några dagar sedan började Anton igen med samma beteende som förut, fast värre och jag sa till Pelle, att jag trodde precis som för två veckor sedan att det handlar om att Anton börjar få tänder. Vissa barn känner det knappt och besväras inte alls medans vissa får det jättejobbigt.
Idag på morgonen konstaterade jag att jag nog hade rätt från början. Den vänstra framtanden är på väg fram, man ser den vita bissingen är på väg upp och det är svullet runt tandköttet, inte konstigt att han är grinig, det gör uppenbarligen ont. Tur nog har vi alvedon hemma :) sedan ska jag dra ner på mjölken åt honom eftersom det gör ont för honom att sutta på nappflaskan, han ska få mer gröt och purré, för det äter han med god aptit.
Nu hör jag att han vaknat på sängen, han grinar illa, bäst att gå och krama om min lilla prins för då känns det förhoppningsvis lite bättre.
Sista vägningen, jag smet in på BVC och vägde honom, dagen innan julafton då vägde han 8480 g så en liten viktuppgång men det var åt rätt håll i alla fall. Vår kille växer!
1 kommentar:
Ja, tänder är ingen hit. Elliot har besvärats av varenda liten en och det är ju hittills 16 st så det förklarar ju en del av sömnproblemen. Dock är ju vår son sån som får dålig sömn av precis allting så blir det någonsin bättre för en natt så blir det tre gånger sämre nästföljande natt. Bara att hoppas på att lillebror blir en liten sovare så de inte sover omlott eller nåt... *gäsp* Har inte så mkt tips ang. tänder, Alvedon har ni ju redan, bitringar man lägger i frysen har ni säkert också, kanske en liten tandborste att tugga på och sånt...
Och ja, att ge dom den mat dom äter för tillfället. Elliot har varierat mellan att bara ha flaska och att vägra just den när han fått tänder, så det kan vara lite olika.
Skicka en kommentar