Små rackare!

Jag har insett att det inte alltid är så lätt att vara en bra förälder.
Vi har varit på landet en hel del på sista tiden och där ute finns det så extremt mycket fästingar.
Pelle har tagit sin påfyllnadsdos och jag är gravid och kan därför inte ta min påfyllnadsdos men sedan har vi Anton. kan man vaccinera så små barn eller inte, ja det var frågan. Alla säger olika när vi frågar. BVC sa att man inte vaccinerar barn under 7 år osv...

Jag fick däremot höra att man KAN vaccinera även riktigt små barn om det finns särskilda skäl och vi ansåg att fästingtäta landet var skäl nog. Sedan kom nästa fundering, kan vi vaccinera Anton med tanke på att han har nedsatt njurfunktion? Svart var inte lätt att hitta men tillslut fick vi klartecken att det var okej, skillnad var om han hade haft äggallergi då hade det inte gått som exempel. Nästa vecka ska Anton få dos nummer två, och tur det!

I fredags var vi till Eskilstuna ZOO, det var ett riktigt lyckat besök. På kvällen så skulle jag bada Anton och Pelle tog av honom kläderna och kommenterar Antons "sårskorpa" på bröstet.
Jag kommenterade att han haft den några dagar precis som sårskorpan i sidan och att han förmodligen rivit sig eller nåt, Anton är rätt vild och slår sig rätt titt som tätt så inget konstigt hade vi reagerat på. Och med tanke på att sårskorpan inte växt eller ändrat färg eller dylikt så hade vi inte tänkt så mycket mer på det.

Men Pelle började undersöka Anton lite närmare med ficklampa och det visade sig att den lilla sårskorpan på bröstet var i själva verket en fästing som då suttit där i flera dagar. Jag har tidigare trott att fästingar ändrade färg och växer och blir stor när de bitit sig fast, ¨så fel jag hade. Denna fästing som såg precis ut som den andra riktiga sårskorpan hade varken vuxit eller ändrat färg utan var pytteliten. Pelle fick inte ens bort den med fästingborttagaren utan fick lirka länge med en pincett för att den var så liten. Nu har vi lärt oss en läxa och vi kollar Anton både morgon och kväll ifall några onda rackare skulle ha smygit sig på vår lillla gosse.

Däremot mår Anton bra och vi hade nog tur denna gång, fästingbettet syns knappt längre och han är pigg som en mört, men nu är vi extra glada över att vi börjat vaccinera honom. Det är så lätt att missa de små rackarna, men ack vad de kan ställa till med...

Bilar!

Allt är bilar i Antons värld. Det färsta han sade igår när han vaknade på morgonen var "bilar". Hn satte sig upp i sängen och pekade. Jag sa till honom att han skulle gå ut i vardagsrummet på landet och titta på sina bilar. Glad ihåg kravlade han sig förbi mig och gick in i vardagsrummet och slog sig ner på golvet och började leka med en gång.

I lördags var jag och Anton till bakluckeloppisen på Täbygalopp och där hittade jag ett riktigt fräscht Fisher Price garage för en mycket billlig peng, Anton blev helt salig och nu lekar han konstant med sina bilar i garaget helt överlycklig. I förrgår tog han farfars hand och visade honom att han skulle sitta med honom på golvet och farfar skulle vara med och leka med Antons bilar. Han är så toksöt där han gång på gång bara upprepar ordet "bilar".

I helgen fick han även se filmen "Cars" (bilar) och Anton var helt frälst och pekar nu ofta på tv:n och säger "bilar". De sist kvällarna har vi valt att låta Anton somna med en liten leksaksbil i handen när han ska sova, då är det inga problem med att söva honom. Vi brukar ta bort den lilla bilen när han väl har somnat men det är så sött där han ligger och håller sin lilla hand i min och den andra hårt om bilen.

Tiden går fort, snart fyller Anton två år och snart är hösten här och det är dags för vår lilla busunge i min mage att göra entre. Jag har nu gått in i vecka 28, magen är stor som en boll och det är mycket aktivitet där inne, busungen härjar rejält. Jag börjar nu få lite krämpor, bäckenuppluckring heter visst otyget. Jag har så ont på kvällarna och nätterna men fick ett tips om att sova med en kudde inklämd mellan benen och det fungerar rätt bra, då gör det inte alls lika ont att vända sig i sängen eller bara ligga stilla. Jag har oskcå blivit förbjuden att göra vissa sysslor, så tråkigt ;) Städa, dammsuga, moppa golv, plocka leksaker från golvet mm är nu tabu för att bespara kroppen lidnade. Pelle tar glädjanade på sig de uppgifterna ;)

På fredag är det dags för vår familjedag, som jag kallar den. Det vill säga att Pelle som nu är pappaledig med Anton och jag som tagit ledigt från jobbet ska göra en utflykt, men Pelle och Anton vet inte vart vi ska, det blir en överraskning. Jag tror att det kan bli en riktigt rolig dag fär oss alla och jag hoppas verkligen på vackert väder.