Tiden!

Tid är något vi slösar,stjäl och dödar!
Tiden står aldrig stilla, och tid är något jag aldrig har.
Tiden är alltid boven...

Att jag aldrig har tid att blogga det märks tydligt, jag har jämnt fullt upp att jag inte hinner med mycket annat än, skolan barnen och någonstans i röran kanske jag hinner göra något annat, om jag har tur!

Barnen växer, Anton sjunger leker och har en härlig fantasi, jag får ideligen solla bland de saker han kommer och berättar om dagis och saker som har hänt där, men det är rätt kul att lyssna på honom för det kommer ofta något som är roligt att lyssna på, oavsett om det bara är halva sanningen eller påhittat.

Elton har blivit stor, han pratar massor av ord, han sjunger och han förstår. I will be popular! Du är popular lilla vännen! Favoritorden just nu är: kan inte, 1-2-3- waaaaow, ringa, mina vantar, mina strumpor men ordet han säger hela tiden är ändå, Anton! Han ropar på Anton jämnt, han är väldigt förtjust i sin storebror och tvärtom. De gillar bägge att fläta fingrarna med oss vuxna och nu sista tiden så har de börjat fläta med varandra, det är så sött att man vi får tårar i ögonen.

I will be popular, I will be popular, aaaa...

Mamma är en liten plutt!

Bägge killarna har kommit in i någonslags gosisperiod, det är jättemysigt. Anton kommer gärna och sätter sig riktigt nära när v i tittar på film, så smyger hans lilla hand i imin och där sitter vi med en stor filt omkring oss, det är jättemysigt. Elton har också blivit en riktig gosis, han gillar inte att kliva upp ur sängen snabbt. När han vaknar kommer han och borrar in sig i oss och lägger sig gärna på våra armar och styr våra händer att hålla om honom och så kan han ligga en bra stund. Sitter vi i soffan så kommer han änderå och sträcker upp sina händer och vill att vi lyfter upp honom och sätter honom i famnen eller så klättrar han upp på oss, han är riktigt närhetssökande.

Det jag skrev sist om vårat spartanska hem, så har det fortsatt men olyckan var ändå framme. vet inte hur många gånger han dragit ut köksstolarna och klättrat upp på bordet, men tyvärr så är det omöjligt att att vara överallt samtidigt. För några veckor sedan så blev det den där gången då man inte hinner fram i tid...
Stolen gled bakåt och han slog först i pannan i bordsskivan sedan bakhuvudet i stolen för att avsluta med att slå huvudet i golvet. jag såg hur det gick till och det såg inte kul ut och det kändes som allt skedde i slowmotion, men det går i själva verket så snabbt. Bulor i skalpen men ett fult jack ovanför ögonbrynet slog han upp. Pelle åkte med honom till akuten och de fick sy två stygn. Det var en trött omtöcknad pojke med stort plåster i pannan som sedan kom hem. Och inte lärde han sig något på det, han fortsätter att klättra upp på bord och allt han kommer åt.
Vi får nog vänta några månader till med att ställa tillbaka vardagsrumsbordet.

Pluggandet har gått bra, hittills, jag har lyckats klara av att ta mina poäng under hösten, men det har varit riktigt tufft bitvis, nu är det lite lugnare skönt nog. Nästa vecka ska Anton opereras, han ska få plaströr inopererade i öronen och han ska ta bort en stor polyp som ställer till det för honom. Vi hoppas att vår kille ska må bättre efter att det är avklarat.

-Mamma är en liten plutt!!!
Pelle kallade Anton för plutt, då säger Anton högt:
-mamma är en liten plutt! Åhh vad vi skrattade, det lät så roligt och han har rätt mamma är en liten plutt, söta charmiga Anton, jag hoppas att du förblir den charmör du är!