Ja nu har vi flyttat och vi har haft så mycket för oss att jag inte har haft tid att skriva alls. Dessutom är det nästan julafton och det ska lagas julmat och bakas inför julen. Pepparkakorna gick i rasande fart att baka, liknade mer löpnade band metoden än traditionellt julbak. Inför nästa jul ska jag baka som jag vill ha det i lugn och ro och mycket bak :)
Anton växer så det knakar och han har lärt sig nya saker:
* Att gripa tag i sina egna tår och med det en ny aktivitet, och själv dra av sig strumporna
* Att skrika med ett tjut när han inte får som han vill
* Att böja kroppen som en ostbåge när man matar honom och sedan bluddra med maten i munnen (till mammas förtret) allt inom en meters radie blir prickigt
* Att skratta ett rikgit busigt skratt, särskilt när man kittlar honom i sirorna då bara bubblar det ur honom
* Att börja gråta när mamma försvinner ut från rummet och han blir ensam, inte kul tycker Anton och stora krokodiltårar rinner nerför kinderna på honom
Men vända sig gör vår lilla söta köttbulle inte ännu, han försöker och försöker och nu är det inte mycket kvar innan han kan vända sig från rygg till mage och mage till rygg. Man märker på honom hur mycket han kämpar för han blir helt slut och när han inte orkar mer så ger han ifrån sig sitt "får inte som jag vill tjut"
Nästa tjut ger jag ifrån mig *ler*
Alla barn föds med blåa ögon, likaså Anton och detta är något som Pelle och jag tävlat lite om. Jag vill att blåa ögonsidan ska vinna och Pelle tycker att brunaögon sidan ska vinna. Jag har blåaögon och Pelle har brunaögon. Till min "stora förskräckelse" så har Antons ögon nu börjat skifta färg, de ser mera ut som gröna nu och kommer nog bli bruna med tiden. Jag frågade av ren nyfikenhet på BVC sist och barn kan ändra ögonfärg upp till att de är ca ett år. Men som nog alla förstår så är detta bara en lite kul grej mellan mig och Pelle, vilken ögonfärg Anton kommer att få är inte av betydelse för någon av oss egentligen. Vår lilla son har så fina ögon redan och är en riktigt liten charmör som charmar alla han träffar på. Jag får ofta frågan:
-är han alltid så här glad? som stolt mor över mitt lilla charmstroll så svarar jag alltid
-ja för det mesta är han det och ler mot min lilla kille som ger tillbaka ett stort sött tandlöst leende...
Senaste måtten är från rätt lång tid sedan:
Vikt: 8095 g
Längd: 64,5 cm (nej han har inte krympt men det visar alltid olika beroende på vem som mäter)
Huvudomfång: 43.5 cm
måndag 22 december 2008
måndag 24 november 2008
Första förkylningen
Anton har nu drabbats av sitt livs första förkylning. Han snorar, han nyser och hostar om vartannat. Jag känner mig lite som en hemsk mor när jag skriver detta, men det låter så sött när han hostar och nyser. Och vilken kraft det är i nysningarna, allt som är inom två meters radie blir dyblött *ler* men han är en duktig kille. Bitvis verkar han knappt påverkad av att han är förkyld. Han ler mycket och dregglar ner allt i sin närhet. Han gråter eler skriker inte särsklit mycket mer om dagarna, men kvällarna kan vara lite jobbiga då han bitvis verkar otröstlig.
Trots att killen mått lite risigt på sistone har han vuxit ordentligt, när vi besökte Öppna vägningen på Öppna förskolan 17 november så var måtten:
Vikt: 7780 g
Längd: 65 cm
Huvudomfång: 43 cm
Trots att killen mått lite risigt på sistone har han vuxit ordentligt, när vi besökte Öppna vägningen på Öppna förskolan 17 november så var måtten:
Vikt: 7780 g
Längd: 65 cm
Huvudomfång: 43 cm
torsdag 13 november 2008
Mammas lortgris..
Anton gillar mat, massor av mat. Jag köpte på skämt en liten toppluva det det står "Always hungry" på och den passar honom perfekt, i dubbelbemärkelse. Han vill jämnt ha mat!
Nu när gossen har hunnit bli fyra månader så har vi börjat lite smått med purréer. Katrinplommonpurrén är verkligen populär, det vet vi sedan länge. Pelle testade ge honom Potatis- och blomkålspurré, den var inte populär, istället hörde jag då Pelles röst: -Kickan kom ska du få se något, Anton har lärt sig att spotta ut maten! Jag såg min lilla son sitta där i sin fars famn, genomkladdig. Det såg så komiskt ut att jag föll i gapskratt åt den lilla scenen som utspelade sig framför mig.
Nu när gossen har hunnit bli fyra månader så har vi börjat lite smått med purréer. Katrinplommonpurrén är verkligen populär, det vet vi sedan länge. Pelle testade ge honom Potatis- och blomkålspurré, den var inte populär, istället hörde jag då Pelles röst: -Kickan kom ska du få se något, Anton har lärt sig att spotta ut maten! Jag såg min lilla son sitta där i sin fars famn, genomkladdig. Det såg så komiskt ut att jag föll i gapskratt åt den lilla scenen som utspelade sig framför mig.
Vår förstoppade kille har blivit mer normalbajsare nu och ingen är gladare än jag :) det är så jobbigt att se när han mår dåligt över att han inte har kunnat bajsa och hur ont han har haft det.
Nu har vi istället en väldigt glad kille som sitter och ler och "pratar" mycket. När man matar honom sitter han med ett leende på läpparna att maten bara rinner ut ur munnen, men man kan inte bli arg för han är så söt och gullig och smutsig *ler*
Nu har vi istället en väldigt glad kille som sitter och ler och "pratar" mycket. När man matar honom sitter han med ett leende på läpparna att maten bara rinner ut ur munnen, men man kan inte bli arg för han är så söt och gullig och smutsig *ler*
Jag vet inte om han ler mer än andra barn men vart vi än kommer med honom får vi höra kommentarer som "ja du var allt en glad liten prick", eller "ja vilket leende" eller "åhh vad du pratar myclet" och både jag och Pelle står där med varsit stolt leende på läpparna och nickar.
fredag 7 november 2008
tisdag 4 november 2008
Anton fyra månader
Vår lilla prins är född på USA:s nationaldag och fyller fyra månader idag, när de har val. Undrar om han kommer bli intresserad av USA när han blir äldre?!
Anton och jag fortsätter våra promenader med kameran:) ibland undrar jag vad folk tänker om mig som bara stannar upp och tar kort. Mitt senaste objekt är rönnbär. Blir jättefina på kort och ett tips till folk som ska ha en höstfest. Löv och rönnbär är jättefint som dekoration på borden.
Idag har vi varit och träffat våra "mammagrupp" och hade besök av en sjukgymnast och en arbetsterapeft. Vi pratade mycket om att bära och lyfta, vilka "fel" man lätt gör som förälder. Jag ska försöka ta detta till mig och tänka mer på hur jag lyfter och bär, vi har bara en rygg och den ska man vara rädd om. Efter träffen var vi tre mammor med bebisar som valde att gå en prommenad, det var 40 stycken sköna minuter, men lite bitit i kinderna. Det märks verkligen att det håller på att bli vinter.:)
Avslutar med att skriva att Anton verkligen trivs med sin flickvän Amanda :)
Anton och jag fortsätter våra promenader med kameran:) ibland undrar jag vad folk tänker om mig som bara stannar upp och tar kort. Mitt senaste objekt är rönnbär. Blir jättefina på kort och ett tips till folk som ska ha en höstfest. Löv och rönnbär är jättefint som dekoration på borden.
Idag har vi varit och träffat våra "mammagrupp" och hade besök av en sjukgymnast och en arbetsterapeft. Vi pratade mycket om att bära och lyfta, vilka "fel" man lätt gör som förälder. Jag ska försöka ta detta till mig och tänka mer på hur jag lyfter och bär, vi har bara en rygg och den ska man vara rädd om. Efter träffen var vi tre mammor med bebisar som valde att gå en prommenad, det var 40 stycken sköna minuter, men lite bitit i kinderna. Det märks verkligen att det håller på att bli vinter.:)
Avslutar med att skriva att Anton verkligen trivs med sin flickvän Amanda :)
tisdag 28 oktober 2008
Den vackra hösten
Anton och mamma gillar att gå höstpromenader i solskenet, men när det är regn och rusk då stannar vi inne, ingen av oss gillar när vinden tar tag i oss och det blåser småspik..
Ofta tar vi med oss kameran och eftersom jag älskar att fotografera så hittar jag oftast saker som jag gärna vill föreviga :). Att gå höstpromenader med barnvagnen är perfekt eftersom Anton verkligen gillar att åka barnvagn, han somnar oftast så nöjd och belåten i den. Då och då slår han upp sina blå ögon och tittar på mig och ger mig ett leende och somnar om, underbara bebis.
Senaste vägningen 21 oktober så blev resrultat häpnadsväckande, 6940 g.. Jag som inte hade trott att han skulle gått upp något alls, eftersom han ätit så dåligt hela sista tiden eftersom han har så problem med magen, men vår duktiga kille hade ökat med 790 g på 14 dagar, duktiga Anton..
Ofta tar vi med oss kameran och eftersom jag älskar att fotografera så hittar jag oftast saker som jag gärna vill föreviga :). Att gå höstpromenader med barnvagnen är perfekt eftersom Anton verkligen gillar att åka barnvagn, han somnar oftast så nöjd och belåten i den. Då och då slår han upp sina blå ögon och tittar på mig och ger mig ett leende och somnar om, underbara bebis.
Senaste vägningen 21 oktober så blev resrultat häpnadsväckande, 6940 g.. Jag som inte hade trott att han skulle gått upp något alls, eftersom han ätit så dåligt hela sista tiden eftersom han har så problem med magen, men vår duktiga kille hade ökat med 790 g på 14 dagar, duktiga Anton..
onsdag 22 oktober 2008
5 i topp..5 i bott..
Vår kille växer och växer och börjar nu växa i kläder med storlek 68, han har haft storlek 62 riktigt länge, folk som alltid säger att det är en storlek de snabbt växer förbi. Eftersom vi har massor av kläder som jag verkligen gillat (man får sina favoriter) i den storleken..
Idag har jag varit i Täby Centrum och shoppat, jag var på jakt efter omlottbodysar åt Anton eftersom han verkligen hatar få saker dragna över huvudet och som en förstående mor så brukar inte jag sätta på honom saker man måste trä över huvudet eftersom han så tydligt visar att han inte gillar det. Jag har hittat flera fina mörka omlottbodysar idag, Lindex och Kappahl, jag är riktigt nöjd :) nu hoppas jag bara att Anton också gillar dem :D
Under sommaren hade Anton mycket ljusa färger på kläderna, mycket följer årstiderna så är det ju, det är bara att titta i affärena så är det tydligt mönster. I somras var det mycket ljusa fäger och mytcket ljusblått, nu har jag hittar massor av fina kläder i bruna nyanser med andra fäger inblandat. Det är jättekul efterrsom jag tidigare inte varit någon "brun eller orange diggare".
Antons 5 i topp lista just nu:
1. Mammas boobs, inget slår dem, de är bara bäst i alla lägen
2. Ligga mot bröstet hos mamma eller pappa, toppen tycker Anton
3. Mat, mat, mat....purré, fick testa lite katrinplommonpurré, vill bara ha mera....
4. Bada, det är så skönt att bara vara i det varma vattnet
5. Andra som gullar och pratar med mig, det gillar jag, ger då mitt charmigaste leende
Antons 5 i botten lista just nu:
1. Saker man måste dra över huvudet
2. Mössor, fasansfulla saker, gillar icke
3. Bli väckt...
4. Gaser, det gör så ont i magen..
5. Hård blåst, uscha inge skönt alls
Idag har jag varit i Täby Centrum och shoppat, jag var på jakt efter omlottbodysar åt Anton eftersom han verkligen hatar få saker dragna över huvudet och som en förstående mor så brukar inte jag sätta på honom saker man måste trä över huvudet eftersom han så tydligt visar att han inte gillar det. Jag har hittat flera fina mörka omlottbodysar idag, Lindex och Kappahl, jag är riktigt nöjd :) nu hoppas jag bara att Anton också gillar dem :D
Under sommaren hade Anton mycket ljusa färger på kläderna, mycket följer årstiderna så är det ju, det är bara att titta i affärena så är det tydligt mönster. I somras var det mycket ljusa fäger och mytcket ljusblått, nu har jag hittar massor av fina kläder i bruna nyanser med andra fäger inblandat. Det är jättekul efterrsom jag tidigare inte varit någon "brun eller orange diggare".
Antons 5 i topp lista just nu:
1. Mammas boobs, inget slår dem, de är bara bäst i alla lägen
2. Ligga mot bröstet hos mamma eller pappa, toppen tycker Anton
3. Mat, mat, mat....purré, fick testa lite katrinplommonpurré, vill bara ha mera....
4. Bada, det är så skönt att bara vara i det varma vattnet
5. Andra som gullar och pratar med mig, det gillar jag, ger då mitt charmigaste leende
Antons 5 i botten lista just nu:
1. Saker man måste dra över huvudet
2. Mössor, fasansfulla saker, gillar icke
3. Bli väckt...
4. Gaser, det gör så ont i magen..
5. Hård blåst, uscha inge skönt alls
tisdag 7 oktober 2008
Skam den som ger sig...
Prinsen blir bara större och större *ler*
I lördags blev han tre månader, tiden har verkligen gått fort. Allt har inte varit lätt men Anton har verkligen tillfört så mycket i Pelles och mitt liv :D
I skrivande stund så försöker jag vänja Anton att sitta i bärsele, något han hittills inte uppskattat alls. Jag tittar ner mott mitt bröst och konstaterar nöjt att han har somnat och drar då slutsatsen att det inte kan vara allt för förfäligt för honom. Men det har inte varit lätt att komma dithän där vi är idag. Vid första försöket idag så började det med att han kräktes över mig och golvet och sedan ett illtjut..
"Synd och skam den som ger sig", tänkte jag. Efter att ha bytt blöja och satt på honom byxor och en handduk för mina bröst så gjorde jag ett nytt försök, denna gång knorrade han bara när jag satte ner honom och till min glädje så somnade han nästan omedelbart. Nu hoppas jag att detta börjar fungera bra, för då ska jag börja testa bärsjalen vi fått låna av Elin :)
I lördags blev han tre månader, tiden har verkligen gått fort. Allt har inte varit lätt men Anton har verkligen tillfört så mycket i Pelles och mitt liv :D
I skrivande stund så försöker jag vänja Anton att sitta i bärsele, något han hittills inte uppskattat alls. Jag tittar ner mott mitt bröst och konstaterar nöjt att han har somnat och drar då slutsatsen att det inte kan vara allt för förfäligt för honom. Men det har inte varit lätt att komma dithän där vi är idag. Vid första försöket idag så började det med att han kräktes över mig och golvet och sedan ett illtjut..
"Synd och skam den som ger sig", tänkte jag. Efter att ha bytt blöja och satt på honom byxor och en handduk för mina bröst så gjorde jag ett nytt försök, denna gång knorrade han bara när jag satte ner honom och till min glädje så somnade han nästan omedelbart. Nu hoppas jag att detta börjar fungera bra, för då ska jag börja testa bärsjalen vi fått låna av Elin :)
tisdag 30 september 2008
Mammas busunge
Till mammas lilla förtret har mitt lilla gull börjat med några "fula" ovanor *ler stort*
Det är så roligt att se alla framsteg som man nu tydligt börjar se att de kommer. Han har börjat le, ett riktigt charmigt leende som får en själv att le lika fånigt tillbaka , detta underbara leende har han (tyvärr) börjat göra när han äter ur nappflaskan med. Mjölken rinner åt alla möjliga håll och hela hans ansikte blir helt vitt *ler stort* Anton har även upptäckt sina händer och vill välvilligt "hjälpa till" med ätandet både från bröstet och från nappflaskan. De små händerna ska vara samtidigt som det andra i munnen och han får inte i sig mycket alls, det enda som hörs är smackandet av hans tunga och man ser ett par blöta fingrar fulla med mjölk..
Ett annat framsteg är att han nu följer med blicken, det är jätteskojigt att se och roligt att leka lite med honom, kommer man nära honom så följar han mig med blicken och tittar på mig med sina fina blå ögon, mamma smälter..Sedan har han fått riktigt stark nacken och ligger han på mage så flyttar han sitt huvud själv från höger kind till vänster kind och hela kroppen gungar, så snart kommer han vända sig själv.
När vi besökte BVC för några dagar sedan var Antons mått:
Vikt: 5900 g
Längd: 59 cm
Huvudomfång: 40.4 cm
fredag 26 september 2008
Välkommen till världen Amanda
Äntligen har hon kommit, den efterlängtade lilla bebben och vad vi har undrat om det skulle bli en liten pojke eller flicka och det blev en liten Amanda.
Vill gratulera Sara och Marcus som fick en dotter den 19 september.
Hon var 52 cm och vägde 3380 g. Det ska bli roligt att träffas och se tösabiten :)
I början när vi var gravida så räknade vi ut att om våra BF datum stämde så skulle det vara 5 veckor mellan våra bebisar, men eftersom min gosse valde att komma 5 1/2 vecka tidigt så skiljer det precis 11 veckor. Det ska bli så kul att vara mammalediga samtidigt :D, träffas, fika och bara gosa med våra små, en prins och en prinsessa...
Vill gratulera Sara och Marcus som fick en dotter den 19 september.
Hon var 52 cm och vägde 3380 g. Det ska bli roligt att träffas och se tösabiten :)
I början när vi var gravida så räknade vi ut att om våra BF datum stämde så skulle det vara 5 veckor mellan våra bebisar, men eftersom min gosse valde att komma 5 1/2 vecka tidigt så skiljer det precis 11 veckor. Det ska bli så kul att vara mammalediga samtidigt :D, träffas, fika och bara gosa med våra små, en prins och en prinsessa...
onsdag 24 september 2008
Välkommen till världen Felix
Vill gratulera min kompis Linda som fick en son, Felix den 16 september.
Han föddes klockan 09.33 var 48 cm lång och vägde 3120 g
Lyckönskningar till er och jag hoppas att ni snart hittar era egna rutiner och
bara kan sitta och mysa med det lilla underverket :). Det är en så härlig känsla
att bara sitta och snusa in bebisens lukt och bara ha den nära i famnen.
Det ska bli jättekul att få träffa honom lite senare när han blivit lite större, men på
bilderna så är han jättesöt.
Lyckönskningar till er och jag hoppas att ni snart hittar era egna rutiner och
bara kan sitta och mysa med det lilla underverket :). Det är en så härlig känsla
att bara sitta och snusa in bebisens lukt och bara ha den nära i famnen.
Det ska bli jättekul att få träffa honom lite senare när han blivit lite större, men på
bilderna så är han jättesöt.
tisdag 23 september 2008
Pappa blir utkörd..
Inatt sov vi på landet i vårat nyrenoverade sovrum, Pelle har verkligen legat i för att få det färdigt så fort som möjligt, och inatt skulle bli premiär sovande för hela familjen. Pelle skulle upp tidigt och jobba så vi kom överens om att jag tar nattmatningarna inatt, vi brukar annars dela lite så att han tar en av dem. Pelle somnade snabbt men Anton var hungrig och när jag fått i honom 160 ml av nappflaskan så började han kinka och vägrade sova. Han sprattlade, sparkade, skrek, grät och stånkade omvartannat. Lillen hade problem med luft i magen och det enda sättet att få honom riktigt lugn är åter att ligga på min mage. Men jag hade själv ont i magen och ville inte ha sexkilos bebeisen liggande där så jag lade ner honom i hans provisoriska säng och släkte lampan. Det var tyst i cirka en minut innan ett illvrål hördes. Till och med Pelle som sover tungt satte sig yrvaket upp i sängen och frågade vad som hände. Pelle tittar då på mig och på vår lilla skrikande gosse och säger:- jag sover ute i vardagsrummet så får han ligga i sängen med dig, så får vil alla bäst sömn, och den snälla pappan tog med sig kudde och täcke och lommade iväg.
Jag lyfte upp Anton och la honom bredvid mig, det fungerade utmärkt. Han slutade skrika omedelbart och sov inom loppet av en minut, nöjd och belåten..
Det är bara att inse att vår underbara lilla bebis har blivit bortskämd. Han vill ha det ombonat när han sover, han vill känna närheten och han vill vara uppe i famnen på oss. Han har haft det så redan från födsel och blev van redan på sjukhuset att ligga i timmar på mammas eller pappas bröst. "hus mot hud" som de kallar det på sjukhuset är jätteviktigt för prematurbebisar, så redan där skapades närhetssökandet hos honom. Vi älskar vår lilla busunge och det är jättemysigt att ligga med honom nära men vi förstår även att vi inte alltid kan ta upp honom så fort han ger minsta lilla ljud ifrån sig och vi har nu märkt av att han ibland skriker och gråter sig själv till sömns bara efter någon minut.
Det är så mysigt att bara sitta och titta på Anton när han sover, han gör så mycket grimarser av olika slag och man kan inte låta bli att le när man ser honom. Vårat lilla solsken!
Jag lyfte upp Anton och la honom bredvid mig, det fungerade utmärkt. Han slutade skrika omedelbart och sov inom loppet av en minut, nöjd och belåten..
Det är bara att inse att vår underbara lilla bebis har blivit bortskämd. Han vill ha det ombonat när han sover, han vill känna närheten och han vill vara uppe i famnen på oss. Han har haft det så redan från födsel och blev van redan på sjukhuset att ligga i timmar på mammas eller pappas bröst. "hus mot hud" som de kallar det på sjukhuset är jätteviktigt för prematurbebisar, så redan där skapades närhetssökandet hos honom. Vi älskar vår lilla busunge och det är jättemysigt att ligga med honom nära men vi förstår även att vi inte alltid kan ta upp honom så fort han ger minsta lilla ljud ifrån sig och vi har nu märkt av att han ibland skriker och gråter sig själv till sömns bara efter någon minut.
Det är så mysigt att bara sitta och titta på Anton när han sover, han gör så mycket grimarser av olika slag och man kan inte låta bli att le när man ser honom. Vårat lilla solsken!
torsdag 18 september 2008
Liten blir stor..10 veckor
Anton är nu 10 veckor, chit vad tiden har sprungit iväg och jag har inte haft en stund att sitta vid datorn och blogga, men nu sover han mätt och belåten :D
Vår lilla kille har försvunnit nu har vi en härligt bebismullig kille på (vad jag gissar på) över sex kilo...han växer så det knakar och äter massor. Senast på BVC när Pelle var dit med honom gjordes våra matrutier om totalt. Han ska nu äta 5 ggr/dag och då äta ca 200 ml/gång.
-Chit tänkte jag när Pelle kom hem och berättade detta, hur sjutton ska vi få honom att äta så mycket??? Anton var då van med att få ca 110-120 ml/ gång och ca 8-10 ggr/dag. Men vår gosse gillar mjölk och äter nu med godaptit och det börjar fungerar bra, äntligen!
Vi har bytt ersättning från Babysemp till Nan, det visade sig att Nan var snällare mot hans mage. Han kräks inte lika mycket längre och han gråter inte alls lika mycket för att han har ont i magen och gaser och han luktar inte så där äckligt surt som han gjorde av Babysempen. Min underbara lilla bebis och jag börjar nu ha riktigt sköna dagar tillsammans och jag känner mig inte helt färdig.
Att skapa rutiner, ja det verkar riktigt svårt. Anton blev bortskämd redan på sjukhuset med att få mycket närkontakt, det har medfört att han tidigare när han fick Babysemp att han sov endast liggande på min mage, så fort jag la ner honom på sida om mig så började han skrika. Ja en bebis på sex kilo liggande i timmar på bröstet blir jättetungt och jag har haft så ont i ryggen att jag trodde att tag att jag skulle bli helt knäckt. Men nu börjar till och med sovande efter maten gå bättre, utan att han ligger på mig, jag håller tummarna att det fortsätter att fungera bra.
Vår lilla kille har försvunnit nu har vi en härligt bebismullig kille på (vad jag gissar på) över sex kilo...han växer så det knakar och äter massor. Senast på BVC när Pelle var dit med honom gjordes våra matrutier om totalt. Han ska nu äta 5 ggr/dag och då äta ca 200 ml/gång.
-Chit tänkte jag när Pelle kom hem och berättade detta, hur sjutton ska vi få honom att äta så mycket??? Anton var då van med att få ca 110-120 ml/ gång och ca 8-10 ggr/dag. Men vår gosse gillar mjölk och äter nu med godaptit och det börjar fungerar bra, äntligen!
Vi har bytt ersättning från Babysemp till Nan, det visade sig att Nan var snällare mot hans mage. Han kräks inte lika mycket längre och han gråter inte alls lika mycket för att han har ont i magen och gaser och han luktar inte så där äckligt surt som han gjorde av Babysempen. Min underbara lilla bebis och jag börjar nu ha riktigt sköna dagar tillsammans och jag känner mig inte helt färdig.
Att skapa rutiner, ja det verkar riktigt svårt. Anton blev bortskämd redan på sjukhuset med att få mycket närkontakt, det har medfört att han tidigare när han fick Babysemp att han sov endast liggande på min mage, så fort jag la ner honom på sida om mig så började han skrika. Ja en bebis på sex kilo liggande i timmar på bröstet blir jättetungt och jag har haft så ont i ryggen att jag trodde att tag att jag skulle bli helt knäckt. Men nu börjar till och med sovande efter maten gå bättre, utan att han ligger på mig, jag håller tummarna att det fortsätter att fungera bra.
fredag 29 augusti 2008
Anton 8 veckor
Anton fyller idag 8 veckor, han firade detta med att kräkas ner mig, vardagsrums soffan och mattan. Visst har han kräkts förrut men detta var som en stor fors som kom kataplutartat. Både Pelle och jag bara stirrade, jag bad Pelle hämta papper men han stod bara och stirrade på mig, barnet, golvet och soffan *ler* ja har man barn behöver man aldrig känna sig sysslolös.
För övrigt mår vår lilla prins bra, läkaren vi träffade i går på Huddinge berättade idag på telefon att bilorubinvärdet har sjunkit rejält, när Anton skrevs ut låg det på 209, nu ligger det på 60 :D
De andra två levervärdsproverna hade också gått ner, de är fortfarande lite förhöjda men är bättre. De kommer att fortsätta kolla honom framöver.
För övrigt mår vår lilla prins bra, läkaren vi träffade i går på Huddinge berättade idag på telefon att bilorubinvärdet har sjunkit rejält, när Anton skrevs ut låg det på 209, nu ligger det på 60 :D
De andra två levervärdsproverna hade också gått ner, de är fortfarande lite förhöjda men är bättre. De kommer att fortsätta kolla honom framöver.
Antons mått 28/8 2008
Vikt: 4785 g
Längd: 54.2 cm
Huvudomfång: 37.5 cm
onsdag 13 augusti 2008
Anton växer så det knakar
Idag var vi till BVC med Anton. Lite småspända på hur mycket vår lilla kis skulle väga denna gång. Antons viktuppgång har hela tiden varit knagglig och han har varit dålig på att äta och sutta, men de senaste dagarna har vi själva tyckt att han blivit riktigt duktig och börjat äta massor. Vi har även tyckt att vi sett på honom att han vuxit och blivit större. Pelle kommenterade att Anton kändes tung när han bar honom i babyskyddet till bilen. Pelles gissning var att Anton idag skulle väga ca 3600 g, jag gav ingen gissning utan kände bara att "huvudsak är att han har gått upp".
Vågen visade idag 13 augusti 3810 g, wow vilken ökning. Han har gått upp 590 g på 9 dagar, vilken kille! Vår BVC dam har satt minimum en viktuppgång på 20 g per dag. Han blev mätt till 53 cm och huvudomfång på 36.5 cm. Vår lilla kille har vuxit enormt och börjar äntligen stiga uppåt på kurvan och det börjar kännas riktigt bra.
Vi kommer nu även få skippa nattmatningen klockan 03.00, vilket är skönt för hela familjen och jag tror vi kommer få en gladare bebis och ett par piggare föräldrar.
Pelle tänkte att dagen till ära skulle Anton få testa bärselen som vi fått låna. Vår son uppskattade inte detta, där han låg skönt och sov i mjukliften , han skrynklade ihop hela ansiktet och såg riktigt missnöjd ut. Väl nere i bärselen insåg vi snabbt att han behöver växa till sig lite till innan vi kan använda bärselen på honom, men snart så!
Vågen visade idag 13 augusti 3810 g, wow vilken ökning. Han har gått upp 590 g på 9 dagar, vilken kille! Vår BVC dam har satt minimum en viktuppgång på 20 g per dag. Han blev mätt till 53 cm och huvudomfång på 36.5 cm. Vår lilla kille har vuxit enormt och börjar äntligen stiga uppåt på kurvan och det börjar kännas riktigt bra.
Vi kommer nu även få skippa nattmatningen klockan 03.00, vilket är skönt för hela familjen och jag tror vi kommer få en gladare bebis och ett par piggare föräldrar.
Pelle tänkte att dagen till ära skulle Anton få testa bärselen som vi fått låna. Vår son uppskattade inte detta, där han låg skönt och sov i mjukliften , han skrynklade ihop hela ansiktet och såg riktigt missnöjd ut. Väl nere i bärselen insåg vi snabbt att han behöver växa till sig lite till innan vi kan använda bärselen på honom, men snart så!
måndag 11 augusti 2008
Vecka 40+0
Idag, den 11 augusti var satt som Antons BF datum, men vår lilla kille har edan funnits hos oss i fem veckor och 3 dagar *ler stort*. Han är så fin och snäll liten kämpe. Nu börjar han dessutom gå upp i vikt som han ska och han äter massor. Det ska bli intressant att gå till BVC på onsdag och väga honom, för nu kan vi verkligen se med ögat att han blir större. Vi skämtar ibland och kallar honom "Hickory" eftersom han hickar så högt och så länge, den lilla stackarn. Idag har vi firat Anton med att åka till Barnenshus och köpa en mobil som ska sitta på Antons spjälsäng. Den är jättesöt med hundar och en speldosa som spelar klassiskmusik.
Nu ska jag gå och pussa på min sambo och min lilla prins som ligger i barnvagnen och hickar.
Nu ska jag gå och pussa på min sambo och min lilla prins som ligger i barnvagnen och hickar.
söndag 3 augusti 2008
Badankan
Anton älskar att bada. Mycket har hänt sedan han fick sitt första bad på sjukhuset. Då gallskrek han i högan sky. Han var då hungrig och var sugen på mjölk inte sänkas ner i vatten. Men sedan dess så älskar han att bada. Han blir så lugn och ser verkligen ut att njuta när han är i vattnet. Vi brukar tillsätta lite olivolja och det gillar han också.
fredag 1 augusti 2008
Anton 4 veckor
Idag är det fredagen den 31 juli, Anton fyller 4 veckor.
Tiden har verkligen gått fort även om det varit en prövning, redan från dag 1.
Att vår lille gosse har funnits hos oss i fyra veckor känns otroligt. De band som knytits mellan oss blir bara starkare, minsta lilla får mig och Pelle att hoppa högt. Han tillför mycket glädje i våra liv, vi älskar våran lilla plutt.
Ikväll ska vi träffa Carro, Anders och deras bebis Frank. Grillning är tanken men nu kan jag höra åskan mullra, jaja grilla går ju inne också i värsta fall..
Antons senaste mått är
Vikt: 3085g
Längd: 50 cm
Huvudomfång: 34.2 cm
Tiden har verkligen gått fort även om det varit en prövning, redan från dag 1.
Att vår lille gosse har funnits hos oss i fyra veckor känns otroligt. De band som knytits mellan oss blir bara starkare, minsta lilla får mig och Pelle att hoppa högt. Han tillför mycket glädje i våra liv, vi älskar våran lilla plutt.
Ikväll ska vi träffa Carro, Anders och deras bebis Frank. Grillning är tanken men nu kan jag höra åskan mullra, jaja grilla går ju inne också i värsta fall..
Antons senaste mått är
Vikt: 3085g
Längd: 50 cm
Huvudomfång: 34.2 cm
torsdag 24 juli 2008
Antons första vecka
Man kan inte få nog att ta bilder på sin lilla sötnos. Här kommer ett urval av Antons första vecka på sjukhuset. Han växer och kommer förhoppningsvis att bli utskriven snart. Vår lilla gosse är en riktig kämpe *ler*
måndag 14 juli 2008
Anton 1 vecka
Fredagen den 11 juli firade vi att Anton blev en vecka gammal.
Vi tänkte vara snälla och belöna vår lillkille med ett bad, men detta gillades inte av honom.
Han gallskrek för full hals och uppskattade inte att pappa doppade ner honom i varmt vatten.
Vi fick däremed lära oss att vissa barn gillar att bada innan mat och andra efter. Anton tillhör dem som gillar att vara mätt imagen först, så vid nästa försök ska vi se till att han har fått äta först. Det är så mycket saker som jag och Pelle och Anton nu håller på att lära oss tillsammans.
Anton ligger fortfarande kvar på Prematuravdelningen på Danderyd och vi vet inte riktigt när vi kommer få komma hem och bli en "vanlig" familj, men det verkar mer och mer som satt hemgången inte är allt för långt bort, skönt nog! Här på sjukhuset är det samma mönster hela tiden och man skapar inga egna rutiner eller stunder utan allt är redan planerat hur allt ska se ut. Men tids nog kommer vi kunna bygga upp vad vi själva tycker känna bäst för oss. Det som jag kan tycka är lite jobbigt här är att de har slagit ihop personalen från två olika avdelningar, vilket gör att de jobbar efter olika metoder. Så en person säger "gör på det här sättet" så kommer nästa och säger att, "nej ni ska göra så här"...detta kan bli en aningen förvirrande...
Imorse vägde jag Anton och blev jätteglad när jag såg att min hungriga bebis nu väger 2772 g, det är en ökning med 52 g från igår. Anton blir också allt duktigare på att amma, förrut var han så trött av både gulsoten och att han var inne i vecka 35 vilket är en "tröttvecka" som de kallar den. Han har idag även ätit sitt första mål med bara amning utan att få mat i sond, imorgon kommer vi väga honom igen och se om det varit lyckat eller om sondandet måste fortsätta i några dagar till.
Imorgon ska vi få låna en barnvagn och gå ut på en liten promenad med Anton, det ska bli så skönt. Vi sitter bara inne på sjukhuset timme efter timme, vilket gör att morgondagens promenad känns som ett riktigt välkommande avbrott mot den inrutade vardag vi lever i idag.
Det bästa med min lilla sötnos är att han förrutom att han är så otroligt söt är att han:
* skriker och gråter knappt alls, bara när det är något han är missnöjd med, då kommer ett illtjut, och trots att han är liten så har han en enorm röstkapacitet redan *ler*
* han har ett temprament han ärvt av sin mor, när det handlar om mat, vill han ha mat nu, inte om två minuter, detta gör att han tydligt visar när han är hungrig. Detta är jätteskönt vilket gör att man kan se när han är på väg att vakna när han är hungrig så kan jag sitta där förberedd med tutten så han snabbt kan börja amma, då blir det inget argt skrik och han orkar amma mycket mer. Duktig pojke!
* han sover inte så stilla som andra barn, utan han är Anton.. och Anton sparkar och vevar med sina ben och fötter ovasett om han sover eller är vaken. Detta medför att personalen får gång på gång gå till hans säng och stoppa om honom eftersom han sparkar av sig täckena hela tiden. Och ofta står ett ben rakt upp i vädret vilket gör att man den som ser det inte kan låta bli att le, dvs min lilla charmknutte är en glädjespridare.
Och som alla mammor är jag jättestolt över mitt gossebarn när han gör framsteg och jag kan inte titta mig mätt på honom.
Vi tänkte vara snälla och belöna vår lillkille med ett bad, men detta gillades inte av honom.
Han gallskrek för full hals och uppskattade inte att pappa doppade ner honom i varmt vatten.
Vi fick däremed lära oss att vissa barn gillar att bada innan mat och andra efter. Anton tillhör dem som gillar att vara mätt imagen först, så vid nästa försök ska vi se till att han har fått äta först. Det är så mycket saker som jag och Pelle och Anton nu håller på att lära oss tillsammans.
Anton ligger fortfarande kvar på Prematuravdelningen på Danderyd och vi vet inte riktigt när vi kommer få komma hem och bli en "vanlig" familj, men det verkar mer och mer som satt hemgången inte är allt för långt bort, skönt nog! Här på sjukhuset är det samma mönster hela tiden och man skapar inga egna rutiner eller stunder utan allt är redan planerat hur allt ska se ut. Men tids nog kommer vi kunna bygga upp vad vi själva tycker känna bäst för oss. Det som jag kan tycka är lite jobbigt här är att de har slagit ihop personalen från två olika avdelningar, vilket gör att de jobbar efter olika metoder. Så en person säger "gör på det här sättet" så kommer nästa och säger att, "nej ni ska göra så här"...detta kan bli en aningen förvirrande...
Imorse vägde jag Anton och blev jätteglad när jag såg att min hungriga bebis nu väger 2772 g, det är en ökning med 52 g från igår. Anton blir också allt duktigare på att amma, förrut var han så trött av både gulsoten och att han var inne i vecka 35 vilket är en "tröttvecka" som de kallar den. Han har idag även ätit sitt första mål med bara amning utan att få mat i sond, imorgon kommer vi väga honom igen och se om det varit lyckat eller om sondandet måste fortsätta i några dagar till.
Imorgon ska vi få låna en barnvagn och gå ut på en liten promenad med Anton, det ska bli så skönt. Vi sitter bara inne på sjukhuset timme efter timme, vilket gör att morgondagens promenad känns som ett riktigt välkommande avbrott mot den inrutade vardag vi lever i idag.
Det bästa med min lilla sötnos är att han förrutom att han är så otroligt söt är att han:
* skriker och gråter knappt alls, bara när det är något han är missnöjd med, då kommer ett illtjut, och trots att han är liten så har han en enorm röstkapacitet redan *ler*
* han har ett temprament han ärvt av sin mor, när det handlar om mat, vill han ha mat nu, inte om två minuter, detta gör att han tydligt visar när han är hungrig. Detta är jätteskönt vilket gör att man kan se när han är på väg att vakna när han är hungrig så kan jag sitta där förberedd med tutten så han snabbt kan börja amma, då blir det inget argt skrik och han orkar amma mycket mer. Duktig pojke!
* han sover inte så stilla som andra barn, utan han är Anton.. och Anton sparkar och vevar med sina ben och fötter ovasett om han sover eller är vaken. Detta medför att personalen får gång på gång gå till hans säng och stoppa om honom eftersom han sparkar av sig täckena hela tiden. Och ofta står ett ben rakt upp i vädret vilket gör att man den som ser det inte kan låta bli att le, dvs min lilla charmknutte är en glädjespridare.
Och som alla mammor är jag jättestolt över mitt gossebarn när han gör framsteg och jag kan inte titta mig mätt på honom.
torsdag 10 juli 2008
Nu är jag här...
Otroligt gullig, underbar, jättesöt och snäll, var den lilla bebisen som jag födde den 4 juli 2008 klockan 05.45 på morgonen. Han vägde 2881 g och var 48 cm lång. Anton föddes i vecka 34 +3 dagar,
6 veckor för tidigt men mår riktigt bra och gör stora framsteg varje dag. Det är en riktig kämpe och en liten pojke med humör. Nattsköterskan vi hade inatt sa det att han redan har temprament den lille. När han vaknar och är hungrig skriker han ett riktigt högt och argt skrik och han vill ha maten "nu" inte om 2 minuter *ler*...Pelle tycker att han har ärvt sin mors humör (förstår inte alls vad han menar *asg*)..
Ikväll, ska Anton få sitt första bad, ska bli intressant och se vad han tycker om det.
tisdag 24 juni 2008
Vecka 33 (32+ 1 dag)
Mitt lilla gny, bilden är tagen 18/6 och det är roligt att man tydligt kan se konturerna av ansiktet och kroppen på den lille. Han börjar bli stor nu och han tycker det är trångt där inne. Vissa dagar känns det som att han möblerar om alla mina organ där inne. Jag börjar tydligt märka hur han reagerar på olika saker. Idag hade de brandövning på avdelningen och min lilla bebis som sov så sött i magen blev helt tokig och började sparka helvilt där inne. Ljudet var riktigt öronbedövande och de testade larmet flera gånger, men det är bra att de testar ifall det skulle hända något.
Han har verkligen skapat sina egna rutiner vid det här laget. Jag brukar vakna vid ca kl 05.30 av att jag är kissnödig och han börjar sparka redan innan jag kommer ur sängen. Jag gör mitt besök på Damernas och vankar mot sängen så jag känner hur magen kurrar och hur han sparkar och sparkar frenetiskt. En Husmanmacka och ett glas mjök senare lunkar jag mot sängen och lägger mig, efter en stund slutar bebben att sparka och vi bägge kan somna om. Äter jag ingen macka utan lommar direkt till sängen så sparkar han så mycket att jag inte kan somna alls utan ligger vaken i timmar. Tydlig protest som sagt!
Men rätt kul är det att se att vissa rutiner nackas på när det händer något. Pelle har sovit alla nätter utom en med mig på sjukhuset och Pelle är en morgontrött människa. Men flera mornar här på avdelningen har både Pelle och bebben sovit länge, medans jag vaknat som vanligt tidigt och är jättehungrig. Trots att jag då ätit något har bebben varit lugn och sovit. Kanske han har känt av att allt varit som det brukat. De känner nog av mycket mer än vad vi förstår de små liven.
Idag är det tisdag och det är nu bestämt att jag ska få åka hem, det ska bli skönt! Nu behöver Anton och jag lite lugn och ro efter allt som har hänt och jag har blivit tillsagd att det är mer eller mindre sängläge som kommer att gälla hemma också. Sedan kommer de nu fram till förlossningen att följa upp mig så jag kommer få gå på täta kontroller för att se att det går åt rätt håll och att både jag och Anton mår bra.
torsdag 19 juni 2008
Vecka 33
Vad händer med mit liv vad händer med min kropp?
Inget blir som man har tänkt sig. Midsommar hade vi tänkt att fira ute på landet med släkt och lite vänner, men så blev det inte. För min del firade jag midsommar i en sjukhussäng, smaskandes på sommartårta. I måndags 16 juni när jag var i vecka 33 ( 32+ 0)bestämde sig vår lilla bebis att han ville komma ut. Eftersom jag inte ska föda förrän 11 augusti är det lite väl tidigt för det. Det började med att jag fick ont i magen och låg och vred mig på sängen på landet. Pelle ringde till förslossningen och de föreslog en varm dusch och att jag skulle ta 2 alvedon och avvakta i 30 min, blev det inte bättre skulle vi återkomma. Det blev inte bättre istället låg jag och vred mig i plågor och barnmorskan Pelle pratade sa att de ville kolla på mig så vi åkte in till Danderyd. Tur var väl det får man säga nu i efterhand. Jag var inte särsklit inställd på att åka in jag sa bara högt till Pelle "det går över snart, bara jag får vila lite" (förnekelse fasen, på att något kan vara fel).
När vi väl kom in till förlossningen undersöktes jag och det visade sig att förlossningen hade kommit igång. Första budet var att livmodertappen var helt borta och att jag var öppen 1 cm redan. Sammandragningarna och värkarna kom tätt. De gav mig en spruta för att stoppa upp förlossningen och samtidigt gav de mig en kortisonspruta, ifall barnet skulle födas skulle den påskynda att få barnets lugnor att utvecklas snabbare. Värkarna och sammandragningarna duggade fortfarande tätt och ytterligare en spruta ges till mig. Pelle och jag börjar nu inse att detta inte kommer bli något snabbt besök utan att jag kommer att få ligga kvar. Jag fick ligga i ett "eftervårdsrum" eftersom hela BB, BB hotellet och avdelning 12 var helt fulla med folk. Detta var en pers, jag sov inget på hela natten och kände mig helt förstörd. Övervakningen av mig fortsatte och tillslut fick vi byta rum och jag fick ett eget förlossningsrum för mig själv. Dagen efter fick jag ytterligare en kortisonspruta för barnets lungor skull och nu började de även ge mig Bricanyl sprutor som skulle hämna sammandragningarna.Vi fick också nu flytta över till avdelning 12 där jag fick ett eget rum, kändes som rena lyxen. På avdelning 12 liggar bara kvinnor som har komplikationer med sina graviditeter. Pratade med tjejen i rummet bredvid, hon har legat här i 8 veckor redan, 8 veckor...
Mitt första intryck av avdelning 12 var att det kändes lite som att fängelse, jag blev beordrad "sängläge", vilket innebär att man bara får ligga i sin säng och högst gå de fem stegen till sin egen toalett. Jag sa högt gång på gång till Pelle "jag vill inte stanna här, jag vill hem"...
Men förståndet säger något annat, klart jag inte kan få komma hem. Tänk om något skulle hända när man väl är hemma då skulle man aldrig förlåta sig själv för sin egen dumhet. Jag har nu legat i sängläge sedan i måndags (det är söndagkväll idag) och jag har börjat få in rutiner på hur livet ser ut just nu. Man vänjer sig med allt. Mycket som fick mig att ändra inställning till min vistelese här är Pelle. Han sa en dag till mig " vi ser det som vårat hotellrum och inte som ett sjukhusrum, så kommer det kännas bättre". Och det har det gjort, sedan har min söta sambo tagit hit en massa privata saker som gör att vistelsen här inte känns så betungande.
Han gick och köpte en platt tv (som vi senare ska ha på landet), tog hit dvd spelare, en bärbar dator med mobilt bredband (kanon), filmer, böcker, snacks, kläder och annat. Sedan har Pelle sovit kvar här hos mig så jag har inte varit så ensam mer en små stunder då och då.
Jag har det rätt bra här på avdelningen. Så fort jag vill ha något eller behöver något så trycker jag på en knapp så kommer en undersköterska eller en barnmorska in och hjälper mig. Jag får lyssna på bebbens hjärta ofta, de tar även en CTG- kurva två ggr om dagen på mig för att se hur bebisen mår. Nu tycker jag inte det känns som ett fängelse som jag tyckte allra första dagen, nu tycker istället att det känns som en trygghet, närheten till hjälpen om den skulle behövas.
Sedan känns det bra att veta att de bara vill mig och min bebis väl, de kommer försöka stoppa förlossningen fram till vecka 36, efter det så låter de naturen ha sin gång, vill bebben komma ut då så kommer de låta mig föda fram honom. Visst föds han nu är det ingen katastrof men det är bra ju längre tid han får i magen och växa sig stor och stark. Nu tar vi en dag i taget så får vi se om jag får en junibebis, julibebis eller augustibebis, det får framtiden utvisa..
Inget blir som man har tänkt sig. Midsommar hade vi tänkt att fira ute på landet med släkt och lite vänner, men så blev det inte. För min del firade jag midsommar i en sjukhussäng, smaskandes på sommartårta. I måndags 16 juni när jag var i vecka 33 ( 32+ 0)bestämde sig vår lilla bebis att han ville komma ut. Eftersom jag inte ska föda förrän 11 augusti är det lite väl tidigt för det. Det började med att jag fick ont i magen och låg och vred mig på sängen på landet. Pelle ringde till förslossningen och de föreslog en varm dusch och att jag skulle ta 2 alvedon och avvakta i 30 min, blev det inte bättre skulle vi återkomma. Det blev inte bättre istället låg jag och vred mig i plågor och barnmorskan Pelle pratade sa att de ville kolla på mig så vi åkte in till Danderyd. Tur var väl det får man säga nu i efterhand. Jag var inte särsklit inställd på att åka in jag sa bara högt till Pelle "det går över snart, bara jag får vila lite" (förnekelse fasen, på att något kan vara fel).
När vi väl kom in till förlossningen undersöktes jag och det visade sig att förlossningen hade kommit igång. Första budet var att livmodertappen var helt borta och att jag var öppen 1 cm redan. Sammandragningarna och värkarna kom tätt. De gav mig en spruta för att stoppa upp förlossningen och samtidigt gav de mig en kortisonspruta, ifall barnet skulle födas skulle den påskynda att få barnets lugnor att utvecklas snabbare. Värkarna och sammandragningarna duggade fortfarande tätt och ytterligare en spruta ges till mig. Pelle och jag börjar nu inse att detta inte kommer bli något snabbt besök utan att jag kommer att få ligga kvar. Jag fick ligga i ett "eftervårdsrum" eftersom hela BB, BB hotellet och avdelning 12 var helt fulla med folk. Detta var en pers, jag sov inget på hela natten och kände mig helt förstörd. Övervakningen av mig fortsatte och tillslut fick vi byta rum och jag fick ett eget förlossningsrum för mig själv. Dagen efter fick jag ytterligare en kortisonspruta för barnets lungor skull och nu började de även ge mig Bricanyl sprutor som skulle hämna sammandragningarna.Vi fick också nu flytta över till avdelning 12 där jag fick ett eget rum, kändes som rena lyxen. På avdelning 12 liggar bara kvinnor som har komplikationer med sina graviditeter. Pratade med tjejen i rummet bredvid, hon har legat här i 8 veckor redan, 8 veckor...
Mitt första intryck av avdelning 12 var att det kändes lite som att fängelse, jag blev beordrad "sängläge", vilket innebär att man bara får ligga i sin säng och högst gå de fem stegen till sin egen toalett. Jag sa högt gång på gång till Pelle "jag vill inte stanna här, jag vill hem"...
Men förståndet säger något annat, klart jag inte kan få komma hem. Tänk om något skulle hända när man väl är hemma då skulle man aldrig förlåta sig själv för sin egen dumhet. Jag har nu legat i sängläge sedan i måndags (det är söndagkväll idag) och jag har börjat få in rutiner på hur livet ser ut just nu. Man vänjer sig med allt. Mycket som fick mig att ändra inställning till min vistelese här är Pelle. Han sa en dag till mig " vi ser det som vårat hotellrum och inte som ett sjukhusrum, så kommer det kännas bättre". Och det har det gjort, sedan har min söta sambo tagit hit en massa privata saker som gör att vistelsen här inte känns så betungande.
Han gick och köpte en platt tv (som vi senare ska ha på landet), tog hit dvd spelare, en bärbar dator med mobilt bredband (kanon), filmer, böcker, snacks, kläder och annat. Sedan har Pelle sovit kvar här hos mig så jag har inte varit så ensam mer en små stunder då och då.
Jag har det rätt bra här på avdelningen. Så fort jag vill ha något eller behöver något så trycker jag på en knapp så kommer en undersköterska eller en barnmorska in och hjälper mig. Jag får lyssna på bebbens hjärta ofta, de tar även en CTG- kurva två ggr om dagen på mig för att se hur bebisen mår. Nu tycker jag inte det känns som ett fängelse som jag tyckte allra första dagen, nu tycker istället att det känns som en trygghet, närheten till hjälpen om den skulle behövas.
Sedan känns det bra att veta att de bara vill mig och min bebis väl, de kommer försöka stoppa förlossningen fram till vecka 36, efter det så låter de naturen ha sin gång, vill bebben komma ut då så kommer de låta mig föda fram honom. Visst föds han nu är det ingen katastrof men det är bra ju längre tid han får i magen och växa sig stor och stark. Nu tar vi en dag i taget så får vi se om jag får en junibebis, julibebis eller augustibebis, det får framtiden utvisa..
fredag 6 juni 2008
Sömnsvårigheter
Igår var Pelle och jag på föreläsning på Danderyds Sjukhus. Föreläsningen handlade om vad som händer nu sista biten av graviditeten, förlossningen och tiden efter. Det var intressant och vi fick en massa information. Det jag tycker var bra var att man lagt mycket fokus på amningen. Jag har hört många säga att de inte fått någon bra information om amning innan de fått sin bebis.
Jag känner mig inte ett dugg orolig för att amningen inte ska fungera. Man kan alltid be om hjälp de pratade bland annat om Amningsrådgivningen man kunde ringa, eller prata med kunnig personal, på BB eller sin barnmorska.
Jag har börjat läcka lite mer vissa dagar och mindre andra. Jag tycker det fungerar bra med ilägg i bh:n så mig stör det inte mycket. Så förhoppningsvis kommer jag ha mycket mjölk när bebben sedan behöver mat, om inte Pelle lekt med boobsen för mycket innan *ler*
Sömn, jag börjar ha svårt att sova på grund av bebben. Han har lagt till med (ovanan) att börja sparka som en galning vid 5-tiden på morgonen, sedan är det så full aktivitet att jag inte kan somna om på timmar, vilket gör mig jättetrött på dagarna. Tre dagar i rad har jag nu vaknat den tiden och inte kunnat somna om, jag håller tummarna för att jag får mer sömn inatt. Men som de sa igår på föreläsningen att man tiden farm nu kommer sova dåligt att det är väldigt vanligt. ungefär som att kroppen förbereder sig för det som komma skall.
Bebben är nu ca 40 cm och väger ca 1600 gram. Igår var han väldigt aktiv, han kan inte ha sovit mycket alls på hela dagen, eller så sparkar han och puffar i sömnen. Jag gillar känna hans puffar och sparkar men igår var det för mycket även för mitt tycke *ler* han sparkade så högt under brösten, i mellangärdet vilket gjorde mig illamående hela tiden och jag hade dessutom ett konstant tryck mot urinblåsan, kändes som att jag inte gjorde annat än sprang på toa.
Nu känner jag ytterligare en spark, klappar mig lite över magen och ler sedan, nu är det inte så långt kvar..
Jag känner mig inte ett dugg orolig för att amningen inte ska fungera. Man kan alltid be om hjälp de pratade bland annat om Amningsrådgivningen man kunde ringa, eller prata med kunnig personal, på BB eller sin barnmorska.
Jag har börjat läcka lite mer vissa dagar och mindre andra. Jag tycker det fungerar bra med ilägg i bh:n så mig stör det inte mycket. Så förhoppningsvis kommer jag ha mycket mjölk när bebben sedan behöver mat, om inte Pelle lekt med boobsen för mycket innan *ler*
Sömn, jag börjar ha svårt att sova på grund av bebben. Han har lagt till med (ovanan) att börja sparka som en galning vid 5-tiden på morgonen, sedan är det så full aktivitet att jag inte kan somna om på timmar, vilket gör mig jättetrött på dagarna. Tre dagar i rad har jag nu vaknat den tiden och inte kunnat somna om, jag håller tummarna för att jag får mer sömn inatt. Men som de sa igår på föreläsningen att man tiden farm nu kommer sova dåligt att det är väldigt vanligt. ungefär som att kroppen förbereder sig för det som komma skall.
Bebben är nu ca 40 cm och väger ca 1600 gram. Igår var han väldigt aktiv, han kan inte ha sovit mycket alls på hela dagen, eller så sparkar han och puffar i sömnen. Jag gillar känna hans puffar och sparkar men igår var det för mycket även för mitt tycke *ler* han sparkade så högt under brösten, i mellangärdet vilket gjorde mig illamående hela tiden och jag hade dessutom ett konstant tryck mot urinblåsan, kändes som att jag inte gjorde annat än sprang på toa.
Nu känner jag ytterligare en spark, klappar mig lite över magen och ler sedan, nu är det inte så långt kvar..
fredag 30 maj 2008
Grattis Astrid!
Dagens inlägg tillägnar jag Astrid, som födde sin dotter inatt kl 00.29
53 cm lång och vägde 4100 g, ett stort grattis och det är lite extra roligt att det blev en flicka.
Hennes tidigare två pojkar har nu fått en söt lillasyster att leka med :)
Carro och jag ska åka och hälsa på henne och den lilla när de har fått komma i ordning lite.
Astrid har det rätt mycket där hemma nu. De flyttade till radhus när hon var höggravid och nu är det renovering som pågår för fullt. Så sysslolös kommer hon inte behöva känna sig i första taget. Alla som har renoverat sitt boende vet hur mycket jobb det är med sådant och hur mycket tid det tar, men tids nog får man det fint och hemtrevligt i det som först kanske verkar vara ett bombnedslag.
torsdag 29 maj 2008
Vecka 30
Nu börjar det kännas lite som nedräkning, ochg tur är väl det jag börjar känna mig stor. Saker man förut gjorde av bara farten är en aningen betungande nu *ler* saker som:
* knyta skorna på sig själv
* sitta hopkuren när man kissar utomhus, riktigt smärtsamt tur att det inte behöver ske så ofta ;)
* sitta och duscha i vårat trånga badkar, där känner jag mig mer som en strandad val *asg*
* gå i trappor (anfåddhet)
* äta mat, lillen bråkar med en gång och nu får det inte plats mycket mat imagen längre, det känns som maten trycks upp i halsen igen.
* sova, det gör ont överallt, och jag kan inte sova på mage längre, jag som älskar det!!!
Nu börjar man kunna se slutet på graviditeten och vi börjar mer och mer fundera på hur det kommer bli när bebisen ska födas. Jag som hela tiden varit så benfast med att jag ska snitta har börjat tänka om. Kanske jag vill föda naturligt ändå.
Jag har läst en del om "Danderydsmodellen" och tycker det känns som en bra metod om jag ska föda vanligt. Det gäller att få en plats där bara. Tur nog så föds det mindre barn i slutet på sommaren än i början för just nu är det en babyboom. Pelle och jag ska snart på "mamma& pappa kurs" på Danderyds Sjukhus, då kommer vi få mer information om förlossning mm. Vi besökte förlossningen nyligen, (inte i studiebesöks syfte utan det hände en incident för någon vecka sedan men både bebben och Annika mår bra så ingen fara med oss). Där hade de en talva där de hade statistik på hur många bebisar som föds varje dag. En blå nål var pojkar och rosa flickor, det var rätt intressant att se. Den dagen vi var där var det fortfarande morgon ca kl 10 och där satt redan 6 nålar, så man kan förstå att de har mycket att göra nu när det är många bebisar som föds.
* knyta skorna på sig själv
* sitta hopkuren när man kissar utomhus, riktigt smärtsamt tur att det inte behöver ske så ofta ;)
* sitta och duscha i vårat trånga badkar, där känner jag mig mer som en strandad val *asg*
* gå i trappor (anfåddhet)
* äta mat, lillen bråkar med en gång och nu får det inte plats mycket mat imagen längre, det känns som maten trycks upp i halsen igen.
* sova, det gör ont överallt, och jag kan inte sova på mage längre, jag som älskar det!!!
Nu börjar man kunna se slutet på graviditeten och vi börjar mer och mer fundera på hur det kommer bli när bebisen ska födas. Jag som hela tiden varit så benfast med att jag ska snitta har börjat tänka om. Kanske jag vill föda naturligt ändå.
Jag har läst en del om "Danderydsmodellen" och tycker det känns som en bra metod om jag ska föda vanligt. Det gäller att få en plats där bara. Tur nog så föds det mindre barn i slutet på sommaren än i början för just nu är det en babyboom. Pelle och jag ska snart på "mamma& pappa kurs" på Danderyds Sjukhus, då kommer vi få mer information om förlossning mm. Vi besökte förlossningen nyligen, (inte i studiebesöks syfte utan det hände en incident för någon vecka sedan men både bebben och Annika mår bra så ingen fara med oss). Där hade de en talva där de hade statistik på hur många bebisar som föds varje dag. En blå nål var pojkar och rosa flickor, det var rätt intressant att se. Den dagen vi var där var det fortfarande morgon ca kl 10 och där satt redan 6 nålar, så man kan förstå att de har mycket att göra nu när det är många bebisar som föds.
onsdag 21 maj 2008
Teutonia Fun vann
Nu har vi bestämt oss och beställt barnvagn.
Däremot är det lång leverans tid på dem, kunde ta upp till 12 veckor så vi får se vem som kommer först, barnvagnen eller bebisen?!
Däremot är det lång leverans tid på dem, kunde ta upp till 12 veckor så vi får se vem som kommer först, barnvagnen eller bebisen?!
Liggvagnsdelen kommer bli svart med blåblommigt innerfoder, jättesnyggt!
Sittdelen kommer vara svart med gråanyanser.
Sittdelen kommer vara svart med gråanyanser.
Har även besökt min Bm idag :) hon mätte min mage igen och dagens mått blev 30 cm mot 25 cm förra gången för två veckor sedan. Hon lät nöjd och sa att bebisen växer precis som den ska.
Hjärtljuden låg runt 150 slag/minut. Det är bra, väx nu lilla gubben men bli inte lika stor som pappa din *ler*
måndag 19 maj 2008
Barnvagns djungeln
Att välja barnvagn till sitt barn är en hel vetenskap. Vilket märke, vilken modell, vad passar oss bäst osv..
Jag har varit inne mycket på att köpa en Emmaljungavagn men har funderat om lite.
Det ena märket är City Elite (Aqua) och den andra är Tetonia och deras modell Fun System
City Elite (Aqua):
Smidig, smart och snygg stadsvagn. Väldigt lättkörd med 2 roterande och låsbara framhjul, vändbar sittdel, 3-läges ryggstöd, ombonad sits med 5-punktssele, tar liten plats hopfälld. Liggkorg kan köpas till. Godkänd enl. EU:s säkerhetsstandard EN 1888. Liggdel till Firstwheels sittvagn City Elite kan köpas till Inklusive färgmatchande madrass och fotsack, bäddmått 72 x 35 cm
Smidig, smart och snygg stadsvagn. Väldigt lättkörd med 2 roterande och låsbara framhjul, vändbar sittdel, 3-läges ryggstöd, ombonad sits med 5-punktssele, tar liten plats hopfälld. Liggkorg kan köpas till. Godkänd enl. EU:s säkerhetsstandard EN 1888. Liggdel till Firstwheels sittvagn City Elite kan köpas till Inklusive färgmatchande madrass och fotsack, bäddmått 72 x 35 cm
Teutonia:
Så liten men ändå så stor!
Mindre, smalare och lättare än alla andra – utan att du behöver avstå från något! Fun System övertygar genom funktion, design och användbarhet i vardagen. Avtagbar och vändbar vagnsits för att ändra barnets riktning. Mycket lätt chassi som blir litet i hopfällt läge. Två låsbara, separat svängbara hjul med dubbel fjädring klarar alla kurvor. Mycket stor och lättillgänglig varukorg. Babyskyddet Tario (babyskydd grupp 0+) från teutonia samt babyskydden från Graco kan monteras med en adapter (tillbehör) på chassit
Mindre, smalare och lättare än alla andra – utan att du behöver avstå från något! Fun System övertygar genom funktion, design och användbarhet i vardagen. Avtagbar och vändbar vagnsits för att ändra barnets riktning. Mycket lätt chassi som blir litet i hopfällt läge. Två låsbara, separat svängbara hjul med dubbel fjädring klarar alla kurvor. Mycket stor och lättillgänglig varukorg. Babyskyddet Tario (babyskydd grupp 0+) från teutonia samt babyskydden från Graco kan monteras med en adapter (tillbehör) på chassit
onsdag 14 maj 2008
Jag har blivit en huslig hemmafru
Nu när jag varit hemma i nästan två månader på grund av min sjukskrivning så har jag hittat på saker för att få tiden att gå. Jag gillar laga mat, baka, och min senaste passion, blommor.
En dag tittade jag på våra blommor, oj så ledsna de såg ut och jag frågade mig själv "när blev de i så dåligt skick"? Varenda blomma i huset åkte ut på vår inglasade balkong för att få lite sol och tur nog har vi haft rätt mycket sol denna underbara vår. Blommorna gillade att stå på balkongen, de flesta började att blomma. En dag kom min syster på besök och hon hade med sig påskliljor, och bara över en natt slog de ut i full blomm. Jag började studera påskliljorna in i detalj och insåg att det är en väldigt vacker blomma och dagarna som kom gikc jag bara runt och sa högt-titta så vackra de är! och titta Novemberkaktusarna alla blommar, visst är de fina! Pelle tyckte nog att jag inte var riktigt klok och undrade nog hur många skruvar som satt lösa i mitt hjärnkontor, men han sa inget bemötte mig istället med-de är jättefina hjärtat!
Blommor är vackra och gör ett hem mer levande och vår tidigare tråkiga balkong fick nu mer färg och liv än tidigare. Mitt enda problem blev när det var dags att ta in blommorna igen då skulle balkongen bli helt tom. Detta resulterade i att jag och Pelle köpte blomlådor och nu är balkongen full av blommor igen och jag är överlycklig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)