Inatt sov vi på landet i vårat nyrenoverade sovrum, Pelle har verkligen legat i för att få det färdigt så fort som möjligt, och inatt skulle bli premiär sovande för hela familjen. Pelle skulle upp tidigt och jobba så vi kom överens om att jag tar nattmatningarna inatt, vi brukar annars dela lite så att han tar en av dem. Pelle somnade snabbt men Anton var hungrig och när jag fått i honom 160 ml av nappflaskan så började han kinka och vägrade sova. Han sprattlade, sparkade, skrek, grät och stånkade omvartannat. Lillen hade problem med luft i magen och det enda sättet att få honom riktigt lugn är åter att ligga på min mage. Men jag hade själv ont i magen och ville inte ha sexkilos bebeisen liggande där så jag lade ner honom i hans provisoriska säng och släkte lampan. Det var tyst i cirka en minut innan ett illvrål hördes. Till och med Pelle som sover tungt satte sig yrvaket upp i sängen och frågade vad som hände. Pelle tittar då på mig och på vår lilla skrikande gosse och säger:- jag sover ute i vardagsrummet så får han ligga i sängen med dig, så får vil alla bäst sömn, och den snälla pappan tog med sig kudde och täcke och lommade iväg.
Jag lyfte upp Anton och la honom bredvid mig, det fungerade utmärkt. Han slutade skrika omedelbart och sov inom loppet av en minut, nöjd och belåten..
Det är bara att inse att vår underbara lilla bebis har blivit bortskämd. Han vill ha det ombonat när han sover, han vill känna närheten och han vill vara uppe i famnen på oss. Han har haft det så redan från födsel och blev van redan på sjukhuset att ligga i timmar på mammas eller pappas bröst. "hus mot hud" som de kallar det på sjukhuset är jätteviktigt för prematurbebisar, så redan där skapades närhetssökandet hos honom. Vi älskar vår lilla busunge och det är jättemysigt att ligga med honom nära men vi förstår även att vi inte alltid kan ta upp honom så fort han ger minsta lilla ljud ifrån sig och vi har nu märkt av att han ibland skriker och gråter sig själv till sömns bara efter någon minut.
Det är så mysigt att bara sitta och titta på Anton när han sover, han gör så mycket grimarser av olika slag och man kan inte låta bli att le när man ser honom. Vårat lilla solsken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar