Fick nyss en smärre chock när jag insåg att sista inlägget var i november, november!
Men sådant är mitt liv som tvåbarnsmamma, jag har inte mycket tid över utöver barnen. Tiden springer iväg som vanligt, Elton är snart nio månader. Det är en livlig liten krabat som i många fall går i sin storebrors fotspår.
"Man" brukar säga att man får ett lugnt barn och ett vilt barn och att syskon ofta är olika till sättet. Det har vi inte märkt av vi fick två busfrön och Elton är väldigt lik Anton som han var när han var bebis. Nyfiken, busig, mycket glad, skrattar nästan jämnt, ömhetssökande, hålla handen när han ska sova, gillar inte mössor, tidig i utvecklingen och är verkligen framåt, får många tänder tidigt, hittills åtta stycken. De har hittills varit välidgt lika beteende mässigt.
Men visst finns det saker som skiljer dem åt. Anton skulle alltid somna liggandes på min mage, och det gjorde han ända tills han var tvungen att sluta med det när jag var höggravid med Elton och då var Anton två år. Elton gillar att somna i famnen eller liggandes på sida hållandes i min hand. När Elton blir arg sparkar han vilt med vänster ben, men bara vänster aldrig höger.
Det är nu man börjar se att han har en egen personlighet han är inte längre bara Antons lillebror, han är en egen individ med egen vilja och personlighet. Han gillar musik och han gillar djur. Idag såg han en katt på tv och log med hela ansiktet och började prata med katten, det såg så sött ut.
Anton och Elton är inte så jättelika längre, visst de är syskonlika men inte så läskigt lika de var när Elton var nyfödd. Det finns kort sedan både Anton och Elton var tre månader och då är de så sjukt lika att det nästan är omöjligt ens för mig att se skillnad på dem.
Elton har blåa ögon och de verkar förbli vackert blåa, Antons ögon är vackert grönbruna. Anton är väldigt lik Pelle och Elton är väldigt lik mig, men samtidigt är de lika varandra, våra små prinsar.
Lika som bär, ja tyvärr så har Elton traskat efter Anton på stigen när det gäller bevär.
Chansen att få ett barn med njurproblem är ganska liten, men hur stor är chansen att få två barn med njurbesvär? Elton har hittills haft tre njurbäcken inflammationer, den sista var mest allvarlig och den var när han var sju månader och blev då akut inlagd på sjukhus. Så nu är bägge pojkarna patienter på njurspecialist avdleningen på Huddinge Sjukhus. Vi har äntligen fått en tid för DMSA scan för Elton nu i juni, det är då vi kommer få svar på om eller hur allvarligt skadade njurarna har blivit av den sista njurbäcken inflammationen för snart två månader sedan. Han äter fortfarande förebyggande profylax för att minimera risken på att åka på det igen.
När det gäller Anton så visade sista DMSA:n han gjorde att hans njurfunktion inte har förändats utan är precis på samma nivå som förut och att den mindre njuren börjar växa ifatt den större och det var skönt att höra. Men framförallt att Anton inte anses sjuk utan att han har nedsatt funktion på den högra njuren på grund av att den vänstra måste jobba mer, som har två urinledaresystem och inte den högra njuren har nedsatt funktion på grund av att den är sjuk.
Det som känns roligt är att Anton nu verkligen börjar uppskatta sin lillebror och är jättegullig emot honom och ser honom som en lekkamrat. Igårkväll ville inte Anton bada men när jag sa att även Elton skulle bada så ropade han högt av glädje och ville då bada med en gång. Sedan satt bägge killarna och plaskade i duschkabinen, kan säga att det var blött överallt efteråt, men kul hade de.
Men sådant är mitt liv som tvåbarnsmamma, jag har inte mycket tid över utöver barnen. Tiden springer iväg som vanligt, Elton är snart nio månader. Det är en livlig liten krabat som i många fall går i sin storebrors fotspår.
"Man" brukar säga att man får ett lugnt barn och ett vilt barn och att syskon ofta är olika till sättet. Det har vi inte märkt av vi fick två busfrön och Elton är väldigt lik Anton som han var när han var bebis. Nyfiken, busig, mycket glad, skrattar nästan jämnt, ömhetssökande, hålla handen när han ska sova, gillar inte mössor, tidig i utvecklingen och är verkligen framåt, får många tänder tidigt, hittills åtta stycken. De har hittills varit välidgt lika beteende mässigt.
Men visst finns det saker som skiljer dem åt. Anton skulle alltid somna liggandes på min mage, och det gjorde han ända tills han var tvungen att sluta med det när jag var höggravid med Elton och då var Anton två år. Elton gillar att somna i famnen eller liggandes på sida hållandes i min hand. När Elton blir arg sparkar han vilt med vänster ben, men bara vänster aldrig höger.
Det är nu man börjar se att han har en egen personlighet han är inte längre bara Antons lillebror, han är en egen individ med egen vilja och personlighet. Han gillar musik och han gillar djur. Idag såg han en katt på tv och log med hela ansiktet och började prata med katten, det såg så sött ut.
Anton och Elton är inte så jättelika längre, visst de är syskonlika men inte så läskigt lika de var när Elton var nyfödd. Det finns kort sedan både Anton och Elton var tre månader och då är de så sjukt lika att det nästan är omöjligt ens för mig att se skillnad på dem.
Elton har blåa ögon och de verkar förbli vackert blåa, Antons ögon är vackert grönbruna. Anton är väldigt lik Pelle och Elton är väldigt lik mig, men samtidigt är de lika varandra, våra små prinsar.
Lika som bär, ja tyvärr så har Elton traskat efter Anton på stigen när det gäller bevär.
Chansen att få ett barn med njurproblem är ganska liten, men hur stor är chansen att få två barn med njurbesvär? Elton har hittills haft tre njurbäcken inflammationer, den sista var mest allvarlig och den var när han var sju månader och blev då akut inlagd på sjukhus. Så nu är bägge pojkarna patienter på njurspecialist avdleningen på Huddinge Sjukhus. Vi har äntligen fått en tid för DMSA scan för Elton nu i juni, det är då vi kommer få svar på om eller hur allvarligt skadade njurarna har blivit av den sista njurbäcken inflammationen för snart två månader sedan. Han äter fortfarande förebyggande profylax för att minimera risken på att åka på det igen.
När det gäller Anton så visade sista DMSA:n han gjorde att hans njurfunktion inte har förändats utan är precis på samma nivå som förut och att den mindre njuren börjar växa ifatt den större och det var skönt att höra. Men framförallt att Anton inte anses sjuk utan att han har nedsatt funktion på den högra njuren på grund av att den vänstra måste jobba mer, som har två urinledaresystem och inte den högra njuren har nedsatt funktion på grund av att den är sjuk.
Det som känns roligt är att Anton nu verkligen börjar uppskatta sin lillebror och är jättegullig emot honom och ser honom som en lekkamrat. Igårkväll ville inte Anton bada men när jag sa att även Elton skulle bada så ropade han högt av glädje och ville då bada med en gång. Sedan satt bägge killarna och plaskade i duschkabinen, kan säga att det var blött överallt efteråt, men kul hade de.
