Jag är helt slut, dunderförkyld, men jag har lyckats ta mig igenom mardrömsveckan i skolan.
Åtta uugifter/ilämningsuppgifter som skulle vara klara denna vecka och då är inte min stora tenta som är på tisdag medräknad. Måste klara, måste klara! Med tanke på att jag totaltkuggade på duggan vi hade så har jag nu 11 kapitel att läsa på tills på tisdag...
Jag tycker att det är kul att plugga men det är så extremt mycket bara, jag har insett att det går till en viss gräns, min gräns är nu nådd, kroppen börjar protestera, jag har blivit jätteförkyld och ska tenta plugga. Mindre kul, men det måste gå! Pelle har åkt bort med killarna så att jag ska få lite tentaplugg ro, fint ord det där :)
Mina killar växer, eller snarare Elton, han väger nästan 12 kilo nu, han är matglad på dagis. De säger att han har blivit jätteduktig, det är hemma han testar våra gränser till tusen. Vårt hem börjar se riktigt spartanskt ut nu. För några dagar sedan plockade vi bort vardagsrumsbordet, vi har ledsnat på att jämnt och då menar jag jämnt plocka ner honom från bordet. Vi har ställt det i vårt förråd och får ta fram det när han blivit lite äldre...
Köksstolarna ställer vi också in i förrådet när vi inte använder dem, eftersom han drar ut dem och krälar upp på köksbordet, helt hopplös!!!
Vår minsting är en riktig klätterapa, Anton var också nyfiken men inte så här klättrig, tur nog!
I tisdags var Pelle med Elton till tandläkaren efter att han på dagis ramlat och slagit bort en flisa på ena framtanden, med den fart han far fram kan vi nog vara glada om han inte slagit ut dem totalt.
Anton har blivit så stor, så säger jag hela tiden men det har han verkligen blivit, vi kan ha riktiga konversationer med honom, busa och skratta med honom. Han har nu, vid tre års älder blivit mammig, han var inte det som liten men nu har det kommit. Jag gillar det han är så go, men ibland blir det lite väl mycket, Pelle får inte hälla upp mjölk i glaset vid köksbordet, mamma ska!!! Saknar min goa kille!
Nu ska jag lägga mig så jag orkar plugga lite mer imorgon, natti natt!
lördag 29 oktober 2011
fredag 23 september 2011
Underbara du!
Underbara barn!
Imorse var en sådan morgon då man känner att man inte vill gå upp ur sängen.
På min högra sida låg Elton och sov sött, på min andra sida låg Anton och höll mig i handen, sa inget utan bara låg där tätt intill mig. Det gäller verkligen att njuta av den här tiden för den kommer inte tillbaka och om några år kommer han inte vilja hålla mamma i handen.
Anton har blivit så stor, i tisdags var jag och han på restaurang efter hans läkarbesök. Han var så duktig satt där snällt och åt och pratade med mig och helt överlycklig över att få en ballong när vi gick därifrån. När han satt i mitt knä inne hos läkaren och hon tittade honom i öronen, satt han bara där, han börjar bli van, tre år och van, jag satt där och funderade undrar hur många gånger som en läkare har tittat i hans öron. Underbara du, hoppas bara att ditt imunförsvar blir bättre, inte kul att du ska behöva bli sjuk så ofta. Älskar dig min lilla gullunge!
Imorse var en sådan morgon då man känner att man inte vill gå upp ur sängen.
På min högra sida låg Elton och sov sött, på min andra sida låg Anton och höll mig i handen, sa inget utan bara låg där tätt intill mig. Det gäller verkligen att njuta av den här tiden för den kommer inte tillbaka och om några år kommer han inte vilja hålla mamma i handen.
Anton har blivit så stor, i tisdags var jag och han på restaurang efter hans läkarbesök. Han var så duktig satt där snällt och åt och pratade med mig och helt överlycklig över att få en ballong när vi gick därifrån. När han satt i mitt knä inne hos läkaren och hon tittade honom i öronen, satt han bara där, han börjar bli van, tre år och van, jag satt där och funderade undrar hur många gånger som en läkare har tittat i hans öron. Underbara du, hoppas bara att ditt imunförsvar blir bättre, inte kul att du ska behöva bli sjuk så ofta. Älskar dig min lilla gullunge!
lördag 10 september 2011
fredag 12 augusti 2011
Lugnt och tyst!
För ovanlighetensskull så är det lugnt och tyst här hemma. Pelle har åkt till landet och tagit Elton med sig så hemma har det bara varit jag och Anton ikväll, jätteskönt med en lugn och skön kväll. Det tog desvärre lång tid innan Anton somnade men nu har jag äntligen lite tid för mig själv. Tiden springer iväg, Anton är nu tre år och Elton blir snart ett år, mina stora killar.
Elton tar efter Anton i allt han gör. Det ser så sött ut när Elton kryper på golvet med en bil i handen som han skjuter framför sig och "frustar" med munnen och härmar ljudet av en bil. Snart börjar killarna på sitt nya dagis, de kör med "tredagars invänjning", vi får väl se hur det går. Jag är mest fundersam över Elton, han är ju fortfarande inte så stor, han äter ju inte ens riktigt ordningjord mat, bara barnmatsburkar. Dessutom har de inte ens barnstolar vid matbordet utan alla sitter på små stolar. Jag ser bara Elton framför mig tumla ner för stolen han sitter på, hans kropp har ju ingen pejl alls. Men förskoleläraren sa att alla förälldrar till lite mindre barn som skolas in reagerar på samma sätt, men barnen kan mer än vad man tror och de lär sig jättesnabbt berättade hon för mig, vi får verkligen hoppas att hon har rätt.
Elton blir minstingen på sin avdelning, ingen annan kommer ens vara i närheten av hans ålder, men jag tror det kommer gå bra för honom. Och Anton som är van att vara näst äldst på sin avdelning kommer tillhöra gruppen av de yngsta på sin avdelning, men jag snabbräknade när vi var där och hälsade på att det var sex andra treåringar på hans avdelning så jag tror att det kommer gå bra även för honom. Han pratar mycket om sitt nya dagis när vi går därförbi, jag hoppas verkligen att killarna kommer att trivas.
Själv har jag sökt tjänstledigt för studier i höst, det känns bra och jag ser många möjligheter framför mig, vi får se vad som händer. Förändringens vind är här.
Vi har även flyttat, vi stortrivs i vår nya lägenhet och är mycket nöjda och det bor många barn här runt omkring, det ska bli intressant att se hur området kommer att bli när allt är färdigbyggt.
Nu ska jag bara njuta av tystnaden och titta färdigt på filmen "Mitt Afrika", som är en av mina favoritfilmer. Vackra bilder, vackra vyer, en kärlekshistoria att drömma sig bort till...
Elton tar efter Anton i allt han gör. Det ser så sött ut när Elton kryper på golvet med en bil i handen som han skjuter framför sig och "frustar" med munnen och härmar ljudet av en bil. Snart börjar killarna på sitt nya dagis, de kör med "tredagars invänjning", vi får väl se hur det går. Jag är mest fundersam över Elton, han är ju fortfarande inte så stor, han äter ju inte ens riktigt ordningjord mat, bara barnmatsburkar. Dessutom har de inte ens barnstolar vid matbordet utan alla sitter på små stolar. Jag ser bara Elton framför mig tumla ner för stolen han sitter på, hans kropp har ju ingen pejl alls. Men förskoleläraren sa att alla förälldrar till lite mindre barn som skolas in reagerar på samma sätt, men barnen kan mer än vad man tror och de lär sig jättesnabbt berättade hon för mig, vi får verkligen hoppas att hon har rätt.
Elton blir minstingen på sin avdelning, ingen annan kommer ens vara i närheten av hans ålder, men jag tror det kommer gå bra för honom. Och Anton som är van att vara näst äldst på sin avdelning kommer tillhöra gruppen av de yngsta på sin avdelning, men jag snabbräknade när vi var där och hälsade på att det var sex andra treåringar på hans avdelning så jag tror att det kommer gå bra även för honom. Han pratar mycket om sitt nya dagis när vi går därförbi, jag hoppas verkligen att killarna kommer att trivas.
Själv har jag sökt tjänstledigt för studier i höst, det känns bra och jag ser många möjligheter framför mig, vi får se vad som händer. Förändringens vind är här.
Vi har även flyttat, vi stortrivs i vår nya lägenhet och är mycket nöjda och det bor många barn här runt omkring, det ska bli intressant att se hur området kommer att bli när allt är färdigbyggt.
Nu ska jag bara njuta av tystnaden och titta färdigt på filmen "Mitt Afrika", som är en av mina favoritfilmer. Vackra bilder, vackra vyer, en kärlekshistoria att drömma sig bort till...
måndag 23 maj 2011
Lika som bär!
Fick nyss en smärre chock när jag insåg att sista inlägget var i november, november!
Men sådant är mitt liv som tvåbarnsmamma, jag har inte mycket tid över utöver barnen. Tiden springer iväg som vanligt, Elton är snart nio månader. Det är en livlig liten krabat som i många fall går i sin storebrors fotspår.
"Man" brukar säga att man får ett lugnt barn och ett vilt barn och att syskon ofta är olika till sättet. Det har vi inte märkt av vi fick två busfrön och Elton är väldigt lik Anton som han var när han var bebis. Nyfiken, busig, mycket glad, skrattar nästan jämnt, ömhetssökande, hålla handen när han ska sova, gillar inte mössor, tidig i utvecklingen och är verkligen framåt, får många tänder tidigt, hittills åtta stycken. De har hittills varit välidgt lika beteende mässigt.
Men visst finns det saker som skiljer dem åt. Anton skulle alltid somna liggandes på min mage, och det gjorde han ända tills han var tvungen att sluta med det när jag var höggravid med Elton och då var Anton två år. Elton gillar att somna i famnen eller liggandes på sida hållandes i min hand. När Elton blir arg sparkar han vilt med vänster ben, men bara vänster aldrig höger.
Det är nu man börjar se att han har en egen personlighet han är inte längre bara Antons lillebror, han är en egen individ med egen vilja och personlighet. Han gillar musik och han gillar djur. Idag såg han en katt på tv och log med hela ansiktet och började prata med katten, det såg så sött ut.
Anton och Elton är inte så jättelika längre, visst de är syskonlika men inte så läskigt lika de var när Elton var nyfödd. Det finns kort sedan både Anton och Elton var tre månader och då är de så sjukt lika att det nästan är omöjligt ens för mig att se skillnad på dem.
Elton har blåa ögon och de verkar förbli vackert blåa, Antons ögon är vackert grönbruna. Anton är väldigt lik Pelle och Elton är väldigt lik mig, men samtidigt är de lika varandra, våra små prinsar.
Lika som bär, ja tyvärr så har Elton traskat efter Anton på stigen när det gäller bevär.
Chansen att få ett barn med njurproblem är ganska liten, men hur stor är chansen att få två barn med njurbesvär? Elton har hittills haft tre njurbäcken inflammationer, den sista var mest allvarlig och den var när han var sju månader och blev då akut inlagd på sjukhus. Så nu är bägge pojkarna patienter på njurspecialist avdleningen på Huddinge Sjukhus. Vi har äntligen fått en tid för DMSA scan för Elton nu i juni, det är då vi kommer få svar på om eller hur allvarligt skadade njurarna har blivit av den sista njurbäcken inflammationen för snart två månader sedan. Han äter fortfarande förebyggande profylax för att minimera risken på att åka på det igen.
När det gäller Anton så visade sista DMSA:n han gjorde att hans njurfunktion inte har förändats utan är precis på samma nivå som förut och att den mindre njuren börjar växa ifatt den större och det var skönt att höra. Men framförallt att Anton inte anses sjuk utan att han har nedsatt funktion på den högra njuren på grund av att den vänstra måste jobba mer, som har två urinledaresystem och inte den högra njuren har nedsatt funktion på grund av att den är sjuk.
Det som känns roligt är att Anton nu verkligen börjar uppskatta sin lillebror och är jättegullig emot honom och ser honom som en lekkamrat. Igårkväll ville inte Anton bada men när jag sa att även Elton skulle bada så ropade han högt av glädje och ville då bada med en gång. Sedan satt bägge killarna och plaskade i duschkabinen, kan säga att det var blött överallt efteråt, men kul hade de.
Men sådant är mitt liv som tvåbarnsmamma, jag har inte mycket tid över utöver barnen. Tiden springer iväg som vanligt, Elton är snart nio månader. Det är en livlig liten krabat som i många fall går i sin storebrors fotspår.
"Man" brukar säga att man får ett lugnt barn och ett vilt barn och att syskon ofta är olika till sättet. Det har vi inte märkt av vi fick två busfrön och Elton är väldigt lik Anton som han var när han var bebis. Nyfiken, busig, mycket glad, skrattar nästan jämnt, ömhetssökande, hålla handen när han ska sova, gillar inte mössor, tidig i utvecklingen och är verkligen framåt, får många tänder tidigt, hittills åtta stycken. De har hittills varit välidgt lika beteende mässigt.
Men visst finns det saker som skiljer dem åt. Anton skulle alltid somna liggandes på min mage, och det gjorde han ända tills han var tvungen att sluta med det när jag var höggravid med Elton och då var Anton två år. Elton gillar att somna i famnen eller liggandes på sida hållandes i min hand. När Elton blir arg sparkar han vilt med vänster ben, men bara vänster aldrig höger.
Det är nu man börjar se att han har en egen personlighet han är inte längre bara Antons lillebror, han är en egen individ med egen vilja och personlighet. Han gillar musik och han gillar djur. Idag såg han en katt på tv och log med hela ansiktet och började prata med katten, det såg så sött ut.
Anton och Elton är inte så jättelika längre, visst de är syskonlika men inte så läskigt lika de var när Elton var nyfödd. Det finns kort sedan både Anton och Elton var tre månader och då är de så sjukt lika att det nästan är omöjligt ens för mig att se skillnad på dem.
Elton har blåa ögon och de verkar förbli vackert blåa, Antons ögon är vackert grönbruna. Anton är väldigt lik Pelle och Elton är väldigt lik mig, men samtidigt är de lika varandra, våra små prinsar.
Lika som bär, ja tyvärr så har Elton traskat efter Anton på stigen när det gäller bevär.
Chansen att få ett barn med njurproblem är ganska liten, men hur stor är chansen att få två barn med njurbesvär? Elton har hittills haft tre njurbäcken inflammationer, den sista var mest allvarlig och den var när han var sju månader och blev då akut inlagd på sjukhus. Så nu är bägge pojkarna patienter på njurspecialist avdleningen på Huddinge Sjukhus. Vi har äntligen fått en tid för DMSA scan för Elton nu i juni, det är då vi kommer få svar på om eller hur allvarligt skadade njurarna har blivit av den sista njurbäcken inflammationen för snart två månader sedan. Han äter fortfarande förebyggande profylax för att minimera risken på att åka på det igen.
När det gäller Anton så visade sista DMSA:n han gjorde att hans njurfunktion inte har förändats utan är precis på samma nivå som förut och att den mindre njuren börjar växa ifatt den större och det var skönt att höra. Men framförallt att Anton inte anses sjuk utan att han har nedsatt funktion på den högra njuren på grund av att den vänstra måste jobba mer, som har två urinledaresystem och inte den högra njuren har nedsatt funktion på grund av att den är sjuk.
Det som känns roligt är att Anton nu verkligen börjar uppskatta sin lillebror och är jättegullig emot honom och ser honom som en lekkamrat. Igårkväll ville inte Anton bada men när jag sa att även Elton skulle bada så ropade han högt av glädje och ville då bada med en gång. Sedan satt bägge killarna och plaskade i duschkabinen, kan säga att det var blött överallt efteråt, men kul hade de.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)