"Pappa"...

Anton pratar mycket hela tiden.
-Anton titta lampan! Anton tittar upp mot taket och pekar med sitt pekfinger och säger högt:
-Pappa!
-Nej, Anton pappa är på jobbet, det är en lampa, lampa...
-Pappa! Jag ler mot honom och tänker, en sak i taget...

Anton går runt i lägenheten och säger han inte titta så säger han pappa. När jag och han sitter på morgonen och han ska få sin gröt vänder han sig om i matstolen och tittar mot dörröppningen och säger:
-Pappa! Han tror att Pelle ska komma genom dörren, precis som han gör på helgerna och när jag säger orden:
-Pappa är på jobbet Anton, men han kommer hem om några timmar. Då ser Anton på mig och fortsätter upprepa, pappa, pappa, pappa.

Antons bästa stund på dagen är när pappa har kommit hem och de har sagostund innan läggdags, eller när pappa busar med honom som bara pappa kan. Ibland undrar jag om jag har två barn eller ett *ler*...Pappa Pelle är ett stort barn!

BVC besök!

I förrgår var jag med Anton på BVC, jag var lite nyfiken på om Anton hade hämtat igen den vikt han förlorat i sommar när han varit sjuk. Han gick ner ca 300 gram så det är inte så mycket men eftersom vi märkte att han började bli rätt smal så ville vi göda vår kille så han fick lite bebishull igen, vilket skulle vara bra om han blir sjuk igen. Jag misstänkte att han hade gått upp igen eftersom vi sista veckan sett att han börjar få lite mage igen. Det stämde, på lite mindre än tre veckor hade han gått upp 500 gram, vår duktiga kille! 10700 gram och är nu 77.7 cm lång.

Snart är det dags för mig att åka och hämta vår guldklimp, han har sovit hos moster inatt. Just nu busar han säkert för fullt hemma hos henne och försöker slita i allt han ser och undersöka allt han ser. Om vädret håller i sig tänkte vi ta en sväng till Torekällberget så Anton får titta på lite djur, han älskar djur och gillar att prata med dem på sitt gulliga vis. Älskar dig min lilla prins!

Busungen

Busungen härjar...

Mammas busunge är i farten, allt ska undersökas in i minsta detalj. Han vet precis i vilken låda hans barnmat ligger i, så står han och lyfter upp en burk och jag sätter tillbaka den och är det inte den lådan så är det någon annan. På landet är alla skåpen och lådorna barnsäkrade men hemma har vi inte gjort det eftersom vi inte har några "farliga" saker i dem han når till. Kylskåpet verkar vara en storfavorit, där finns det alltid något hans långa armar kan rycka tag i och när man vänder sig om så går han omkring med det han har hittat i handen. Snabbt skyndar jag mig efter sonen som hunnit in i vardagsrummet, denna gång var det bara zoya flaskan han fått tag på, men inte kul om flaskan hade gått upp...ja nu går han nästan hela tiden, kryper gör han bara när han är för trött att han inte orkar gå längre. I förrgår köpte jag ett par sandaler åt honom och först tyckte han att det var svårt att gå i dem men nu verkar han gilla att ha dem på sig och han kan röra sig obehindrat och slipper knata i strumplästen. Anton har brottom genom livet, allt ska gå fort, nu ligger han och sover men kommer snart att vakna och kommer då vilja trampa vidare, steg för steg...

Anton går inte, han möljar framåt...

Så sant, efter att ha återhämtat sitt sjuktillstånd så skedde utvecklingen sanbbt. Från att han bara kunde ta två små stappra steg till att han i farlig takt trampar framåt så gick det snabbt. på bara två veckor såg man jätteskillnad och nu får man lägga på ett kol om man ska hinna ifatt honom när han fått upp farten. Men klart det är kul att han går, sundhetestecken. Andra saker som vi också lagt märke nu under sista tiden är att han har börjat att "ge" saker till oss, han pratar massor och skrattar sitt förtjusnade skratt. Dessutom är det många tänder som håller på att ploppa upp som svampar ur jorden. Jag tror det är sju nya som är på gång, han hade innan dess redan åtta stycken så snart har han hela munnen full. Det märksa att det kliar att få tänder, han biter i alllt, inklusive oss, och ont gör det att bli biten av de små pirayatänderna.

Orden mappa, pappa, titta och vovv har nu utökats med "tittit", det är hans version av "tittut"

För tre dagar sedan så lärde sig Anton att klappa i händerna, nu tycker han att det är jättekul och "klappa händerna när du är riktigt glad" har blivit en storfavorit bland ramsorna. Kanske lite sent att han inte kunnat det innan men det är inte konstigt eftersom vi aldrig visat honom det, vi har helt enkelt inte tänkt på det. Han kan få vara efter med något, vi har märkt att han annars är tidig, även om man inte korrigerar åldern. Vår kille har haft brottom genom livet, det hade han redan i min mage, så vi är inte förvånade.

Favoritmaten just nu är:
Lasange, mammas hemlagade mat som korvstroganoff med ris, falukorv med mackaroner eller mackaroner och köttfärssås. Anton är också väldigt förtjust i frukt och bär. Rödavinbär, hallon, jordgubbar, blåbbär, smultron, persika, vindruvor, päron är smaskens tycker han men gillar fortfarande inte banan, men det vet jag flera i vuxen ålder som inte heller gillar.

Nu hör jag ett skratt, det går inte att ta miste på, nu kommer Pelle och Anton hem från sin kvällspromenad. Dags att busa lite med prinsen innan det är dags för gröt och kvällsrutiner inför natten.