Välommen till världen Celiné

Den 26 september kom äntligen lilla Celiné till världen. De lyckliga föräldrarna har äntligen fått sin lilla dotter. De har precis som Pelle och jag fått åka fram och tillbaka till förlossningen i omgångar men i fredags blev Anna igångsatt. Tösen hade hunnit bli 50 cm och vägde 3820 g när hon kom. Ska bli kul att se henne sedan och jämföra våra barn. Roligt med gamla och nya bekanta. Ett stort grattis och lycka till med flickan.

Välkommen till världen älskade Elton!

Klockan 17.57 den 29 augusti föddes vår efterlängtade "lilla" Elton. Det var en stor och kraftig pojke som kom till världen. När jag kom in till förlossningen gjordes ett ultraljud på mig där läkaren mätte bebisen, visst vi hade blivit förvarnade av min barnmorska att vid sena ultralud kan det misstämma beräkningen med upp till ca 10%, men inte hade vi trott att läkaren skulle göra en sån felbedömning...Läkaren gjorde ultraludet och sa sedan att han skulle gå och se efter på skalan och se hur stort barnet var. Han kom tillbaka och berättade att det var ett ganska litet barn på ca 3500g. Det var väl kankse tur i oturen att jag inte visste i dåläget att mannen hade beräknat helt fel på nästan ett kilo.

Min första tanke när barnmorskan la upp honom på min mage var " det är en riktigt stor bebis"... och det var han 52 cm och vägde 4420g och läkaren som sagt att det var en liten bebis. Inte konstigt att han fastnade på vägen ut. Han fick inte ligga särskilt länge hos mig utan de sprang iväg med honom rätt snabbt eftersom han var rätt medtagen. Det jag han reflektera över innan de spang iväg med honom var att han var blå, vit och röd och att han inte rörde på sig. Men jag han inte tänka i några andra banor jag var för borta för det av all gas och de smärtor jag hade. Förlossningen gick bra och rätt snabbt och de fick snabbt liv i killen, enligt förslossningsrapporten så står det att han andades efter ca en minut och att det då var bra respons.

Eftersom det var ett stort barn så fick vi inte ligga på BB hotellet i Danderyd utan vi fick komma till vanliga BB avdelningen eftersom de ville hålla koll på killen så att han får i sig tillräckligt med mat. De första dagarna var en riktig bergochdalbana med hans sockervärde men det stabiliserades efter några dagar och vi fick åka hem.

Omställningen hemma att helt plötsligt var fyra personer blev första dygnet rätt jobbigt. Och nu efter två veckor så inser vi att ALLT tar mycket längre tid när vi nu har två barn, men det går bra. Anton är väldigt förtjust i sin lillebror och "beyjji" (bebis) ska med överallt, han blir orolig och börjar gråta om vi sätter in honom i bilen och han inte ser sin lillebror och vi får förklara att lillebror ska med. Han är mån om Elton och hittills, peppar peppar, så har han inte visat några direkta svartsjukebeteende. Lite att vi kan se att han känner sig åsidosatt om jag sitter med Elton och matar honom medans Anton vill visa något och vill att man ska följa med. Men hittills så har vi inte sett några tjuvnyp eller andra elakheter, men givetvis får vi vakta hela tiden. "Klappa snällt" kan vara ganska hårt imellanåt, han menar väl men det blir lite hårt. Eller när Anton vill visa lillebror sina bilar och lägger dem på honom.

Anton känns helt plötsligt så stor, men han är bara två år det får man inte glömma bort och vi är noga med att ge honom mycket uppmärksamhet och att han får både mammatid och pappatid.
Vår stora kille har blivit storebror, vår stora kille har blivit så duktig, vi är så stolta över våra små prinsar...