Jag kom, jag gjorde och jag segrade!

Dagens inlägg kommer att handla om mig, och givetvis lite om charmprinsen!
Idag har jag gjort det med ångest, eller nja kanske ångest är lite väl att ta i men jag bävade för att göra det, Högskoleprovet!

Jag visste eftersom jag hört av andra att det är tufft och mycket och att det är under tidspress. När Pelle först föreslog att jag skulle göra Högskoleprovet så sa jag "aldrig i livet", men efter en tids funderande så bestämde jag mig för att jag ville testa, men att jag skulle vara förberedd och pluggat innan. Mycket har hänt sista tiden, saker som varit utanför min kontroll vilket gjort att förberedelsen var föga.

Nu har jag gjort det, jag har klarat av provet, det var tufft, det var mycket och dessutom under tidspress. När jag gick ut genom Aulan i Kärrtorps gymnasium så kände jag mig tom i bollen men glad och stolt över mig själv att jag faktist har gjort Högskoleprovet. Resultatet är inte det som jag hoppar av nervositet och känner att jag "bara dör" innan jag får reda på svaret, för mig är inte denna gång resultatet det viktiga utan känslan av att jag klarat det. Jag har bestämt mig för att jag ska göra om provet i vår men då med andra förutsättningar för att sedan kunna gämföra hur resultatet blir när man inte har varit förberedd mot när man kunnat förbereda sig.

Så idag höjer jag hatten för mig själv att jag klarat något som jag aldrig tidigare gjort och inte heller trott at jag någonsin kommer att göra! Bra gjort Annika!

Prinsen, min söta lilla prins sover hos moster denna helg, hon skickar söta mms på Anton och jag ler så där fånigt varje gång jag får en bild. Det kan vara Anton som äter själv eller sitter i badet eller busar runt, samma stolta leende finns där på mig och jag saknar honom varje minut som går men jag vet att han har det bra och blir väl omhändertagen.

Igår var vi till Huddinge Sjukhus med honom för ett inbokat läkarbesök och det var riktigt givande med en engagerad doktor som var bra på att förklara så vi förstod och inte på det där typiska läkarsättet som man inte begriper med konstiga ordval och annat offatbart. Nu tycker vi att det känns bra och vår Prins kommer inte "släppas" utan att allt ska gå igenom ordentligt så att det verkligen blir utrett vad som är galet och vad som kommer att göras åt det framöver.
Han var som vanligt riktigt tålig och duktig trots att han hade feber.

Idag har Prinsen namnsdag, det är Evert idag, grattis Prinsen mamma pussar på dig på avstånd!

För smart för sitt eget bästa!

Ja Anton är för smart för sitt eget bästa. Han är riktigt snabb på att räkna ut lösningar på hinder han stöter på. Exempel:

1. I köket har vi köpt en barnsäkerhetspärr för kökslådorna för att barnet inte ska kunna öppna dessa. Den ser ut som en lång pinne med klyka ungefär. Pelle och jag tyckte att det var en bra lösning eftersom vår klåfingriga lilla krabat inte fick upp lådorna. Den glädjen blev kortvarig. En dag kom Anton på att om man drar i lådan längst ner med ett ryck så lossnar klykan och far iväg över golvet. Först tänkte jag att han bara råkade göra det av misstag, men icke han gjorde om samma sak om och om igen, så nu gör klykan ingen nytta längre...

2. Dörrstopp. Min syster köpte dörrstopp på IKEA när vi var där sist, hon satte dem tillrätta på en av dörrarna hemma hos sig och stunden efter kommer Anton gående med den ut i köket då min syster utbrister:- men du skulle ju inte fatta det där!

3. Matstolen, vad jag gillat den eftersom Anton suttit fastspänd i den så kan han inte resa sig eller ta sig någonstans utan alltid suttit kvar, ack den lycka som varar länge...
Anton har flitigt suttit och tittat när vi knäppt igen bältet och pillar på det så mycket han bara kan. Först lärde han sig spänna bältet själv och det kändes okej, men bara någon dag senare inser vi att han även nu kan knäppa upp det själv också. Skit, skit, skit! och så var matstolen inte en säker plats längre. Vi har nu köpt en annan matsol som han kommer kunna ha i åratal framöver, det är en sån stol man har när barnen blivit lite äldre, och när han väl sitter i denna så kan han inte ta sig upp och det har han insett själv och tittar buttert mot oss när han försöker ta sig upp och avslutar med att böla eftersom han misslyckas.

4. Kommer upp själv, vi brukar låta Anton "sova middag" på vår dubbelsäng, vi gör en barriär med täcken och kuddar så att han inte ska rulla ur sängen. Vi vet givetvis att om han börjar klättra över barriären så tar han sig över, men Anton brukar alltid göra ljud ifrån sig när han vaknar, men inte här om dagen. jag satt i vardagsrummet och pratade i telefon med Pelle när jag helt plötsligt hör:- Gaaah! jag vände mig om och där kom Anton gående in i vardagsrummet och mot mig. Glad men samtidigt förskräckt tog jag upp honom i famnen. Han känner inte av avståndet mellan sängen och golvet och jag vill inte att han ska dunsa ner med huvudet först en gång till. Men kanske det är så att han faktist börjar känna av avståndet mer och mer, han har lärt sig att från fotöljer och soffan ska han hasa med rumpan först så kanske gjorde han även det från sängen. Hädanefter får jag spetsa öronen ännumera.

5. På landet har vi skaffat grind för att Anton inte ska gå ut själv och ramla nerför stentrappan. Killen tittar hur vi gör och gör efter. Jag glömde stänga haspen på grinden, då såg vi hur Anton gick dit och stängde haspen och gick malligt därifrån. På utsidan av haspen sitter en knapp man måste trycka in samtidigt som man öppnar klykan för att kunna passera genom grinden, den har han inte upptäckt ännu, tack olov!

Vi var en sväng till BVC igår och han vägdes och mättes och fick sin första spruta inför Thailandsresan.
Vikt: 11.230 kg
Längd: 80 cm
Huvudomfång: 49.5 cm