För smart för sitt eget bästa!

Ja Anton är för smart för sitt eget bästa. Han är riktigt snabb på att räkna ut lösningar på hinder han stöter på. Exempel:

1. I köket har vi köpt en barnsäkerhetspärr för kökslådorna för att barnet inte ska kunna öppna dessa. Den ser ut som en lång pinne med klyka ungefär. Pelle och jag tyckte att det var en bra lösning eftersom vår klåfingriga lilla krabat inte fick upp lådorna. Den glädjen blev kortvarig. En dag kom Anton på att om man drar i lådan längst ner med ett ryck så lossnar klykan och far iväg över golvet. Först tänkte jag att han bara råkade göra det av misstag, men icke han gjorde om samma sak om och om igen, så nu gör klykan ingen nytta längre...

2. Dörrstopp. Min syster köpte dörrstopp på IKEA när vi var där sist, hon satte dem tillrätta på en av dörrarna hemma hos sig och stunden efter kommer Anton gående med den ut i köket då min syster utbrister:- men du skulle ju inte fatta det där!

3. Matstolen, vad jag gillat den eftersom Anton suttit fastspänd i den så kan han inte resa sig eller ta sig någonstans utan alltid suttit kvar, ack den lycka som varar länge...
Anton har flitigt suttit och tittat när vi knäppt igen bältet och pillar på det så mycket han bara kan. Först lärde han sig spänna bältet själv och det kändes okej, men bara någon dag senare inser vi att han även nu kan knäppa upp det själv också. Skit, skit, skit! och så var matstolen inte en säker plats längre. Vi har nu köpt en annan matsol som han kommer kunna ha i åratal framöver, det är en sån stol man har när barnen blivit lite äldre, och när han väl sitter i denna så kan han inte ta sig upp och det har han insett själv och tittar buttert mot oss när han försöker ta sig upp och avslutar med att böla eftersom han misslyckas.

4. Kommer upp själv, vi brukar låta Anton "sova middag" på vår dubbelsäng, vi gör en barriär med täcken och kuddar så att han inte ska rulla ur sängen. Vi vet givetvis att om han börjar klättra över barriären så tar han sig över, men Anton brukar alltid göra ljud ifrån sig när han vaknar, men inte här om dagen. jag satt i vardagsrummet och pratade i telefon med Pelle när jag helt plötsligt hör:- Gaaah! jag vände mig om och där kom Anton gående in i vardagsrummet och mot mig. Glad men samtidigt förskräckt tog jag upp honom i famnen. Han känner inte av avståndet mellan sängen och golvet och jag vill inte att han ska dunsa ner med huvudet först en gång till. Men kanske det är så att han faktist börjar känna av avståndet mer och mer, han har lärt sig att från fotöljer och soffan ska han hasa med rumpan först så kanske gjorde han även det från sängen. Hädanefter får jag spetsa öronen ännumera.

5. På landet har vi skaffat grind för att Anton inte ska gå ut själv och ramla nerför stentrappan. Killen tittar hur vi gör och gör efter. Jag glömde stänga haspen på grinden, då såg vi hur Anton gick dit och stängde haspen och gick malligt därifrån. På utsidan av haspen sitter en knapp man måste trycka in samtidigt som man öppnar klykan för att kunna passera genom grinden, den har han inte upptäckt ännu, tack olov!

Vi var en sväng till BVC igår och han vägdes och mättes och fick sin första spruta inför Thailandsresan.
Vikt: 11.230 kg
Längd: 80 cm
Huvudomfång: 49.5 cm