Känns offatbart att vår lilla Prins blir tio månader idag. Tiden har gått fort och mycket händer i hans utveckling. Han förstår ordet "nej", jag har sagt det så många gånger vid det här laget att det har fastnat. När han gör något han inte får, det vill säga fått tag på något han inte ska bita i så säger jag "nej", då vänder han sig om och tittar på mig och för det mesta så släpper han det han har fått tag på och ger sig ut efter nya saker att stoppa i munnen. Men tyvärr är det svårt att stoppa allt hans slickande på saker. I morse kom jag på honom med att sitta och slicka på ett eluttag, nog för att de är barnsäkrade eller petsäkrade som det heter så är det knappast bra att han sitter och biter på dem. Vet inte hur många gånger jag plockat bort honom från alla uttag som finns i vår lägenhet och jag gissar mig till att det kommer bli många gånger till.
Idag var jag och Anton till Öppna förskolan och under sångstunden så hade jag Anton stående framför mig och han tycker att sångstunden är jätterolig och skrattar högt åt de olika medlodierna som sjungs, och mitt under allt så stods han själv mellan mina ben när jag satt ner. Där stod han en rätt långstund innan han tittade ner och så damp rumpan ner, men det kommer nu mer och mer att han vill gå och det är roligt. "Lära gå vagnen" som vi har hemma är riktigt populär, han ger ifrån sig roliga tjut och ler så fort han får gå med den, det enda bekymret han har är att väggarna tar emot vilket gör att han inte kommer längre. Sedan är han stark och vägrar släppa sin vagn så när jag lyfter och vänder på honom följer vagnen med och det ser så roligt ut där både han och vagnen dinglar i luften. Likaså om vagnen ramlar så ramlar även han eftersom han vägrar släppa sin leksak, han är så söt!
Envis som en liten röd gris...
Han är riktigt envis vår lilla prins, och sköltbordet har börjat bli en riktig pärs, vilket gjort att vi övergår mer och mer till att använda byxblöjor, eftersom man blir tokig över att killen hela tiden vänder sig på skötbordet och ställer sig upp, ligga stilla är omöjligt.
Vi har inte varit iväg till BVC på riktigt länge så vi har inga nya mått och vikt på honom men däremot satte jag ner honom på vågen några dagar efter att han hade magsjuka och vågen visade 10300g, det är en ökning från 10030g, men reslutatet kan vara missvisande eftersom vi normalt inte väger honom hemma på vår våg. Vi ska i slutet på maj på 10 månaders kontrollen och då kommer killen att vägas och mätas igen. Däremot har han till min förskräckelse börjat gnissa tänder och det låter bedrövligt, det slutar med att jag trycker in nappen eller sätter någon leksak i munnen på honom för att slippa höra det hemska ljudet.
Våren är här och det känns helt underbart, jag gillar verkligen våren, Anton gillar inte solen ännu men om några månader så kanske även han gillar att det är vackert väder. Vi ska snart besöka en av ARLA:s gårdar och titta på "vårsläppet", det ska bli kul och jag hoppas att solen lyser med varma strålar den dagen.
