Mammas busunge

Till mammas lilla förtret har mitt lilla gull börjat med några "fula" ovanor *ler stort*

Det är så roligt att se alla framsteg som man nu tydligt börjar se att de kommer. Han har börjat le, ett riktigt charmigt leende som får en själv att le lika fånigt tillbaka , detta underbara leende har han (tyvärr) börjat göra när han äter ur nappflaskan med. Mjölken rinner åt alla möjliga håll och hela hans ansikte blir helt vitt *ler stort* Anton har även upptäckt sina händer och vill välvilligt "hjälpa till" med ätandet både från bröstet och från nappflaskan. De små händerna ska vara samtidigt som det andra i munnen och han får inte i sig mycket alls, det enda som hörs är smackandet av hans tunga och man ser ett par blöta fingrar fulla med mjölk..

Ett annat framsteg är att han nu följer med blicken, det är jätteskojigt att se och roligt att leka lite med honom, kommer man nära honom så följar han mig med blicken och tittar på mig med sina fina blå ögon, mamma smälter..Sedan har han fått riktigt stark nacken och ligger han på mage så flyttar han sitt huvud själv från höger kind till vänster kind och hela kroppen gungar, så snart kommer han vända sig själv.

När vi besökte BVC för några dagar sedan var Antons mått:

Vikt: 5900 g

Längd: 59 cm

Huvudomfång: 40.4 cm

Välkommen till världen Amanda

Äntligen har hon kommit, den efterlängtade lilla bebben och vad vi har undrat om det skulle bli en liten pojke eller flicka och det blev en liten Amanda.

Vill gratulera Sara och Marcus som fick en dotter den 19 september.
Hon var 52 cm och vägde 3380 g. Det ska bli roligt att träffas och se tösabiten :)

I början när vi var gravida så räknade vi ut att om våra BF datum stämde så skulle det vara 5 veckor mellan våra bebisar, men eftersom min gosse valde att komma 5 1/2 vecka tidigt så skiljer det precis 11 veckor. Det ska bli så kul att vara mammalediga samtidigt :D, träffas, fika och bara gosa med våra små, en prins och en prinsessa...

Välkommen till världen Felix

Vill gratulera min kompis Linda som fick en son, Felix den 16 september.

Han föddes klockan 09.33 var 48 cm lång och vägde 3120 g
Lyckönskningar till er och jag hoppas att ni snart hittar era egna rutiner och
bara kan sitta och mysa med det lilla underverket :). Det är en så härlig känsla
att bara sitta och snusa in bebisens lukt och bara ha den nära i famnen.
Det ska bli jättekul att få träffa honom lite senare när han blivit lite större, men på
bilderna så är han jättesöt.

Pappa blir utkörd..

Inatt sov vi på landet i vårat nyrenoverade sovrum, Pelle har verkligen legat i för att få det färdigt så fort som möjligt, och inatt skulle bli premiär sovande för hela familjen. Pelle skulle upp tidigt och jobba så vi kom överens om att jag tar nattmatningarna inatt, vi brukar annars dela lite så att han tar en av dem. Pelle somnade snabbt men Anton var hungrig och när jag fått i honom 160 ml av nappflaskan så började han kinka och vägrade sova. Han sprattlade, sparkade, skrek, grät och stånkade omvartannat. Lillen hade problem med luft i magen och det enda sättet att få honom riktigt lugn är åter att ligga på min mage. Men jag hade själv ont i magen och ville inte ha sexkilos bebeisen liggande där så jag lade ner honom i hans provisoriska säng och släkte lampan. Det var tyst i cirka en minut innan ett illvrål hördes. Till och med Pelle som sover tungt satte sig yrvaket upp i sängen och frågade vad som hände. Pelle tittar då på mig och på vår lilla skrikande gosse och säger:- jag sover ute i vardagsrummet så får han ligga i sängen med dig, så får vil alla bäst sömn, och den snälla pappan tog med sig kudde och täcke och lommade iväg.

Jag lyfte upp Anton och la honom bredvid mig, det fungerade utmärkt. Han slutade skrika omedelbart och sov inom loppet av en minut, nöjd och belåten..

Det är bara att inse att vår underbara lilla bebis har blivit bortskämd. Han vill ha det ombonat när han sover, han vill känna närheten och han vill vara uppe i famnen på oss. Han har haft det så redan från födsel och blev van redan på sjukhuset att ligga i timmar på mammas eller pappas bröst. "hus mot hud" som de kallar det på sjukhuset är jätteviktigt för prematurbebisar, så redan där skapades närhetssökandet hos honom. Vi älskar vår lilla busunge och det är jättemysigt att ligga med honom nära men vi förstår även att vi inte alltid kan ta upp honom så fort han ger minsta lilla ljud ifrån sig och vi har nu märkt av att han ibland skriker och gråter sig själv till sömns bara efter någon minut.

Det är så mysigt att bara sitta och titta på Anton när han sover, han gör så mycket grimarser av olika slag och man kan inte låta bli att le när man ser honom. Vårat lilla solsken!

Liten blir stor..10 veckor

Anton är nu 10 veckor, chit vad tiden har sprungit iväg och jag har inte haft en stund att sitta vid datorn och blogga, men nu sover han mätt och belåten :D

Vår lilla kille har försvunnit nu har vi en härligt bebismullig kille på (vad jag gissar på) över sex kilo...han växer så det knakar och äter massor. Senast på BVC när Pelle var dit med honom gjordes våra matrutier om totalt. Han ska nu äta 5 ggr/dag och då äta ca 200 ml/gång.
-Chit tänkte jag när Pelle kom hem och berättade detta, hur sjutton ska vi få honom att äta så mycket??? Anton var då van med att få ca 110-120 ml/ gång och ca 8-10 ggr/dag. Men vår gosse gillar mjölk och äter nu med godaptit och det börjar fungerar bra, äntligen!
Vi har bytt ersättning från Babysemp till Nan, det visade sig att Nan var snällare mot hans mage. Han kräks inte lika mycket längre och han gråter inte alls lika mycket för att han har ont i magen och gaser och han luktar inte så där äckligt surt som han gjorde av Babysempen. Min underbara lilla bebis och jag börjar nu ha riktigt sköna dagar tillsammans och jag känner mig inte helt färdig.

Att skapa rutiner, ja det verkar riktigt svårt. Anton blev bortskämd redan på sjukhuset med att få mycket närkontakt, det har medfört att han tidigare när han fick Babysemp att han sov endast liggande på min mage, så fort jag la ner honom på sida om mig så började han skrika. Ja en bebis på sex kilo liggande i timmar på bröstet blir jättetungt och jag har haft så ont i ryggen att jag trodde att tag att jag skulle bli helt knäckt. Men nu börjar till och med sovande efter maten gå bättre, utan att han ligger på mig, jag håller tummarna att det fortsätter att fungera bra.