Mitt lilla gny, bilden är tagen 18/6 och det är roligt att man tydligt kan se konturerna av ansiktet och kroppen på den lille. Han börjar bli stor nu och han tycker det är trångt där inne. Vissa dagar känns det som att han möblerar om alla mina organ där inne. Jag börjar tydligt märka hur han reagerar på olika saker. Idag hade de brandövning på avdelningen och min lilla bebis som sov så sött i magen blev helt tokig och började sparka helvilt där inne. Ljudet var riktigt öronbedövande och de testade larmet flera gånger, men det är bra att de testar ifall det skulle hända något.
Han har verkligen skapat sina egna rutiner vid det här laget. Jag brukar vakna vid ca kl 05.30 av att jag är kissnödig och han börjar sparka redan innan jag kommer ur sängen. Jag gör mitt besök på Damernas och vankar mot sängen så jag känner hur magen kurrar och hur han sparkar och sparkar frenetiskt. En Husmanmacka och ett glas mjök senare lunkar jag mot sängen och lägger mig, efter en stund slutar bebben att sparka och vi bägge kan somna om. Äter jag ingen macka utan lommar direkt till sängen så sparkar han så mycket att jag inte kan somna alls utan ligger vaken i timmar. Tydlig protest som sagt!
Men rätt kul är det att se att vissa rutiner nackas på när det händer något. Pelle har sovit alla nätter utom en med mig på sjukhuset och Pelle är en morgontrött människa. Men flera mornar här på avdelningen har både Pelle och bebben sovit länge, medans jag vaknat som vanligt tidigt och är jättehungrig. Trots att jag då ätit något har bebben varit lugn och sovit. Kanske han har känt av att allt varit som det brukat. De känner nog av mycket mer än vad vi förstår de små liven.
Idag är det tisdag och det är nu bestämt att jag ska få åka hem, det ska bli skönt! Nu behöver Anton och jag lite lugn och ro efter allt som har hänt och jag har blivit tillsagd att det är mer eller mindre sängläge som kommer att gälla hemma också. Sedan kommer de nu fram till förlossningen att följa upp mig så jag kommer få gå på täta kontroller för att se att det går åt rätt håll och att både jag och Anton mår bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar