Små rackare!

Jag har insett att det inte alltid är så lätt att vara en bra förälder.
Vi har varit på landet en hel del på sista tiden och där ute finns det så extremt mycket fästingar.
Pelle har tagit sin påfyllnadsdos och jag är gravid och kan därför inte ta min påfyllnadsdos men sedan har vi Anton. kan man vaccinera så små barn eller inte, ja det var frågan. Alla säger olika när vi frågar. BVC sa att man inte vaccinerar barn under 7 år osv...

Jag fick däremot höra att man KAN vaccinera även riktigt små barn om det finns särskilda skäl och vi ansåg att fästingtäta landet var skäl nog. Sedan kom nästa fundering, kan vi vaccinera Anton med tanke på att han har nedsatt njurfunktion? Svart var inte lätt att hitta men tillslut fick vi klartecken att det var okej, skillnad var om han hade haft äggallergi då hade det inte gått som exempel. Nästa vecka ska Anton få dos nummer två, och tur det!

I fredags var vi till Eskilstuna ZOO, det var ett riktigt lyckat besök. På kvällen så skulle jag bada Anton och Pelle tog av honom kläderna och kommenterar Antons "sårskorpa" på bröstet.
Jag kommenterade att han haft den några dagar precis som sårskorpan i sidan och att han förmodligen rivit sig eller nåt, Anton är rätt vild och slår sig rätt titt som tätt så inget konstigt hade vi reagerat på. Och med tanke på att sårskorpan inte växt eller ändrat färg eller dylikt så hade vi inte tänkt så mycket mer på det.

Men Pelle började undersöka Anton lite närmare med ficklampa och det visade sig att den lilla sårskorpan på bröstet var i själva verket en fästing som då suttit där i flera dagar. Jag har tidigare trott att fästingar ändrade färg och växer och blir stor när de bitit sig fast, ¨så fel jag hade. Denna fästing som såg precis ut som den andra riktiga sårskorpan hade varken vuxit eller ändrat färg utan var pytteliten. Pelle fick inte ens bort den med fästingborttagaren utan fick lirka länge med en pincett för att den var så liten. Nu har vi lärt oss en läxa och vi kollar Anton både morgon och kväll ifall några onda rackare skulle ha smygit sig på vår lillla gosse.

Däremot mår Anton bra och vi hade nog tur denna gång, fästingbettet syns knappt längre och han är pigg som en mört, men nu är vi extra glada över att vi börjat vaccinera honom. Det är så lätt att missa de små rackarna, men ack vad de kan ställa till med...