Anton har ont, men eftersom han inte kan prata ännu är det lite svårt att veta exakt vad som är fel. Han har haft feber i tre dagar nu men varit gnällig och slö på dagarna längre än så. Eftersom febern inte velat ge med sig så ringde jag idag till Sachsska Barnmottagningen i Farsta. Vi fick en tid tre timmar senare, perfekt, eller nja perfekt är nog fel ordval. Det kändes inte kul väcka den lilla gossen som äntligen lyckats somna på sängen, släpa ut honom i snöregnblasket som vräkte ner, sätta honom i en kall bil och köra i väg till Farsta för att sedan släpa ut honom i rusket igen. Han gallskrek och protesterade högan sky när jag försökte så försiktigt som möjligt att väcka honom, byta blöja och på med ytterkläder och det som Anton avskyr som mest, på med mössan.
Väl på mottagningen fick vi träffa en riktigt bra barnläkare och han kunde ganska snabbt konstatera att Anton har öroninflammation stackarn. Inte konstigt att han varit riktigt jobbig om nätterna och vaknat och gråtit, gnytt och skrikit och att han inte velat äta ordentligt eftersom det gjort ont när han sväljer. Han har nu fått en antibiotikakur på sju dagar och förhoppningsvis som läkaren sa så kommer han aldrig mer att behöva drabbas av öroniflammation. I skrivande stund ligger far och son och sover sött tillsammans på sängen.
Anton blir bara mer och mer lik Pelle, han är verkligen sin pappa upp i dagen. Vart vi än kommer så kommenterar alltid folk att de är lika och det är de sannerligen, de är så fina mina pojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar