Ute bra men mammas mage är bäst!

Ja så verkar gossen i min mage tycka, jag håller på att bli lite smått galen av alla turer till Sjukhus nu på sista tiden. Det mest ironiska av allt är att förlossningen har stoppats upp två gånger redan men igår när jag var hos barnmorskan så börjades det pratas om att sätta igång mig istället för att barnet börjar bli rätt stort i magen, hur ironiskt är inte det?

I vecka 35+4 fick jag mycket sammandragningar och värkar och det som skulle vara ett rutinbesök hos barnmorksan blev en tripp till öppna mottagningen på Danderyd. Och jo livmoderetappen hade minskats mer och jag fick Bricanyl som skulle hämna sammandragningarna och föslossningen stoppades upp, jag låg inne några dagar fick sedan komma hem igen, det var första svängen...

Andra svängen kom en vecka senare, vecka 36+4 och jag hade riktigt ont och vi ringde förlossningen och de bad oss komma in. När jag först undersöktes av en läkare så hade inget hänt sedan veckan innan men det var bestämt sedan veckan innan att jag inte skulle få mer Bricanyl utan att om det var igång så skulle jag få föda, men så blev ivek fallet.
Läkaren som tog över efter den gamla skickade in barnmorskan med Bricanyl till mig och vi ifrågasatte detta och barnmorskan sa bara att:- nya läkare nya direktiv! Det här är vad han har bestämt så detta är vad vi ska ge dig.

Frustrerande värre och irriterande. Ungefär en halvtimme senare kommer den unga läkaren in och undersöker mig för första gången och utbrister då-oj här har det hänt grejer! Här har det skett en förändring. På tre timmar mellan undersökningarna gjordes hade jag öppnat mig mer och livmoderetappen hade försvunnit mer. Men nu var det för sent, pillret var redan svalt och sammandragningarna försvann. Klantigt värre, hur kan man ordinera något innan man undersöker??? Han sa sedan att vi kunde åka hem igen eftersom nu hände inget mer men att han trodde att förlossningen inte skulle komma av sig utan att vi förmodligen skulle komma tillbaka några timmar senare, allra högst inom 24 timmar trodde han att bebisen ville ut. Som han sa:- hade det varit min syster hade jag sagt inom 24 timmar...
Så fel han hade! Följande dagar hände ingenting knappt några sammandragningar eller värkar alls.

Jag passade på att springa på loppisar, var och tittade på Midnattsloppet och IKEA besök men inget satte igång det igen, tills i måndags, vecka 37+3 då kom det igång igen. Denna gång hade jag sjukt ont och sammandragningar vae 2-3 minut och smärtor i underlivet så Förlossningen bad oss komma in. Väl där så klingade det av en del, bebisen rädd för sjukhus och födas?
Däremot hade hag tur, den läkaren som denna gång kom in på mitt rum för att undersäka mig var Överläkaren på förlossningen och samma läkare som undersökte mig redan i v 29 och redan då konstaterade att jag förmodligen skulle föda för tidigt och samme läkare som senare sjukskrev mig i juli. Han kände igen mig och sa förvånat- Så här långt hade vi aldrig trott att du skulle gå, men det är jättebra. Efter att ha berättat hur jag haft det och han undersökt mig visade det sig att min livmoderetapp nu är nästan helt utplånad och att jag är öppen 3,5 cm och att det nu är inskrivet i min journal att nästa gång det kommer igång med sammandragningarna ordetnligt och värkarna så ska de göra så att vattnet går och jag ska få föda för nu tyckte han och barnmorskan, Annika att nu räcker det med turer fram och tillbaka till förlossnigen. och förhoppningsvis så kommer inte nästkommande läkare jag träffar att ignorera överläkaren på förlosssningens beslut.

Så kom gårdagen och mitt inbokade besök hos barnmorskan. Hon blev förvånad över att se mig, det var ju hon som för precis två veckor sedan lämnade mig på Öppnamottagningen när försloggningen kom igång första gången. Hon mätte min mage och kände på magen och sa sedan att hon inte tycker att jag ska gå särsklit längre hon misstänker att bebisen redan nu väger 4 kg och om jag kommer gå mycket längre så kommer det bli problem. Så hon började prata om att om bebisen inte kommer inom några dagar så tycker hon att det är dags att sätta igång mig.
Jag har blivit inbokad hos överläkaren och Barnmorskan på tisdag och då ska hon prata med honom om att sätta igång mig.

Sista veckorna har varit riktigt turbulenta och jobbiga jag har så ont och vill bara att Elton ska komma nu, men trots att jag har haft det riktigt jobbigt så kan jag tacka min lyckliga stjärna över att jag inte har det så illa som grannfrun på landet som konstant går runt med kryckor för hon har så svåra besvär med bäckenuppluckring, hon ska bli igångsatt på lördag, frågan är hur det blir med mig?!