Suckande damen!

Jag gick en dag med Anton till biblioteket, tyckte att det kunde vara lite trevligt att låna lite barnböcker som jag och Pelle kunde läsa för Prinsen. När jag kom dit så kunde jag inte hitta mitt lånekort men det brukar inte vara något problem så jag gick bort till barndelen och tog några böcker. Väl framme vid disken satt en dam där bakom. Det hela började med att hon tittade lite surt på mig och med en suck frågade:
-och vad behöver du hjälp med då?
-jag har glömt mitt lånekort hemma och undrar om jag kan låna via min legetimation istället?
-jaaa,nu är det så här, att all utlåning och återläning görs via "gör det själv" stationer där borta och mendett surt mutter tillade hon, jag får väl lov att hjälpa dig nu då när du har plockat på dig böcker...

Den mycket otrevliga damen hjälpte mig motvilligt och när jag bad om att få låna toaletten så sa hon ja och tröck på en knapp så toaletten skulle vara öppen. Jag vet inte om hon gjorde det på ren djävluskap eller om hon bara var väldigt osmart, för jag hade inte en chans att ta mig från disken och till toan innan spärren slog igen, för när jag väl kom fram till toaletten så var den åter låst. Med en tung suck fick jag gå tillbaka till henne och be henne låsa upp igen, då tittade hon på mig surt och låste upp igen. Anton som vid det här laget hunnit bli både trött och hungrig började kinka och slängde iväg nappen på golvet inne på toaletten. Jag tvättade av den och la upp den på handfatet, vilket skulle visa sig vara en stor miss. När vi väl kommit ut från toaletten och spärren åter igen gått igen inser jag att den enda nappen jag hade med åt min nu arga son låg kvar på handfatet. Jag sneglade mot disken och den otrevliga damen som nu hjälpte en annan besökare och hon var inte vänlig mot denne heller. Jag tog ett djupt andetag och gick fram till henne och förklarade vad som hänt och hon suckade och låste åter upp dörren åt mig. Jag smet snabbt in och grabbade åt mig nappen, tröck den in i munnen på Anton och tågade snabbt ut från biblioteket.

En sak är då säker det kommer dröja innan jag besöker Björkhagens bibliotek igen och dess "trevliga" personal.