Igår var det ingen bra dag! Jag skulle på kurs på jobbet och kommer in i korridoren och har bara fem meter kvar till dörren till datasalen och vips är olyckan där.
Golvet i korriodren är väldigt halt och jag känner hur jag glider och fösöker parera med fötterna för att inte falla, men jag hade inte en chans eftersom jag kom med lite fart. Jag ramlar framlänges och slår först i knät, därefter magen och foten vrids och en oerhörd smärta uppstår.
Jag haltar in i datasalen och fösöker lida igenom dagen, satt med foten i högläge men sedan var det dags för lunch. Fy fabian vad ont det gjorde när jag haltade efter de andra mot lunchserveringen. Tur nog hade jag läkartid hos min husläkare för att han skulle kolla på min onda arm sedan bilolyckan. Men jag kunde inte gå dit efter den lilla promendaden på lunchen så hade foten svullnat ännumer och smärtan tilltog mer och mer, så Pelle kom och skjutsade mig till vårdcentralen. Väl där tittade min doktor och såg fundersam ut:
-i papperna står det att det gäller armen, men jag tycker snarare att det ser ut som det är foten som är problemet...
Jaa, ska man skratta eller gråta? Han lindade min fot och konstaterade snabbt att det skulle behövas att röntags trots att jag är gravid. De vill inte röntga gravida för att det kan ge
farlig strålning till barnet, men jag fick blyförkläde så då skulle det inte vara någon fara, eller risken är inte så stor att barnet far illa av det. Tur i oturen så hade jag inte brutit foten men stukat den rejält. Taxi hem och sedan foten i högläge och där är jag idag, sitter hemma med foten i högläge för att svullnaden ska gå ner, men fyy vad ont det gör i foten. Jag hoppas att det läker ut snabbt, för det här var inte roligt att bli så här fast i sin egen lägenhet och inte kunna röra sig.
Och lilla Anton som jag skulle hämta på dagis, jag ringde till min kompis Carro som var jättesnäll och hämtade Anton på dagis, kom sedan och plockade upp mig på vårdcentralen och körde mig till Dalens sjukhus för att jag skulle röntgas där. Sedan tog hon med sig Anton till Franks dagis, där de skulle ha Öppethus för anhöriga till barnen som går där. Frank blev glad över att se sin kompis Anton och Anton blev väl omhändertagen där, sedan fick han följa med Carro, Anders och Frank hem och äta middag och busa runt innan Pelle kom och hämtade honom.
Inget blir någonsin som man har tänkt sig, men det är skönt när det löser sig på ett bra sätt och i Antons fall så hade han säkert bra mycket roligare med CAF med dagisbesök och bus än att jag skulle hämtat honom på dagis, tagit med honom hem och inte mycket spännande alls hade hänt.
Tack Carro, Anders och Frank för hjälpen igår, det var verkligen snällt av er, vi är mycket tacksamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar